Då står det klart att Sverige inte får något extraval, och processen ligger nu i talmannens hand. Ibland tenderar dock den politiska debatten att kantra över i personangrepp, snarare än sakdiskussion.

Ett destruktivt samtalsklimat är inget nytt för senaste veckans regeringskris. Alltför ofta har utspel kretsat kring politikers person, snarare än deras politik. Någon kritiseras för sin längd, någon för färgen på klänningen, någon har fel hudfärg, någon för att använda det eller det ordet. Och så där håller det på.

Resultatet blir en demonisering av politiska motståndare som blir osund i en vuxen debatt. 

Det finns få människor genom historien som i sin offentliga gärning kan avfärdas som alltigenom onda. På motsvarande sätt kan ytterst få beskrivas som fullständigt föredömliga; nästan alla av Bibelns centralgestalter beskrivs med samma brister som alla vi andra. Alla människor har goda och dåliga sidor.

I det Twitteranpassade politiska samtalet och på vissa ledarsidor är det däremot snarare regel än undantag att enbart sätta negativa stämplar på politiker eller andra ledare. Det ger ofta stor spridning, men det är ack så ledsamt. 

Under senare år har ett debattklimat utvecklats som alltför ofta är känslobaserat, där framför allt konservativa röster avvisas via att kritisera avsändaren som föråldrad eller helt enkelt illasinnad. Detta tystar själva sakdebatten, och ibland anar man att detta kanske är den egentliga ambitionen.

Allra mest besvärande blir det när denna debattstil används i kyrkan, vars själva existens bygger på en flertusenårig grund som inte är tänkt att rubbas – framför allt inte med negativa etiketter som medel.

Tänk om den svenska debatten kunde sluta kretsa kring utseende, dialekter, ordval som inte passar in i en ideologiserad mall eller andra personrelaterade detaljer som skymmer de sakfrågor som borde stå i centrum. Det vore välgörande om vi i stället kunde föra en sylvass debatt kring ståndpunkter eller beslut – för det är där den verkliga striden bör stå.   

Ni som önskar byta ut regeringen Löfven: kritisera regeringens politik, men undvik personpåhopp. Och ni som tillhör etablissemanget, stå emot frestelsen att tillgripa härskartekniker för att avvisa era kritiker som intellektuellt eller moraliskt underlägsna. Den som har goda argument på sin sida klarar sig bra med dessa, och behöver aldrig förfalla till personangrepp. 

Låt gärna hundra debattblommor blomma, men låt det ske genom argument snarare än genom att svartmåla enskilda. Sådana angrepp må tyckas kortsiktigt slagkraftiga, men i längden vissnar de.