Just nu är alla upptagna av processerna runt coronaepidemin. Vad kommer den att göra med oss som individer, samhälle och värld? Livliga diskussioner förs om olika metoder för att hindra smittan och vad de innebär på kort och på lång sikt.
Liknande diskussioner behöver vi föra på andra områden, inte minst när det gäller frågan om teologisk metod. Teologi betyder läran om Gud, och teologisk metod handlar om vilken metod vi använder för att nå fram till vad vi tror om Gud.
Varför tror kristna olika om undren i Bibeln – som att Jesus helade sjuka, gick på vattnet och uppväckte döda – eller i frågan om Jesus som den enda vägen till Gud, eller i frågor om sexualitet och äktenskap? Varför tror kristna olika i frågor om frälsningen, kyrkan, Maria, avlaten och skärselden?
För att förstå det behöver vi undersöka mer än de enskilda frågorna. Minst lika viktigt är att förstå de teologiska metoder som använts, för de avgör ofta vilka slutsatserna blir.
Lite förenklat kan man säga att kristna använder tre olika verktyg eller, med en annan bild, lyssnar till tre olika röster. Vi förhåller oss till Bibelns texter, till den kristna traditionen och till vår egen samtid. Skillnaden mellan kristna är inte att några lyssnar till tre röster och andra bara till en av dem. Nej, alla befinner vi oss i dialog med Skriften, med traditionen och med den egna samtiden och vad den påstår är sant och förnuftigt.
I vissa frågor är de tre rösterna överens, men det gäller inte alla frågor. Och i de fallen blir skiljelinjen mellan kristna tydlig. Det handlar om vilken auktoritet vi tillskriver respektive röst i de fall då de inte är samstämmiga.
Den teologiska metoden handlar om auktoritet, om vad som är den yttersta auktoriteten. Vilken av rösterna fäller det slutgiltiga avgörandet? Vem får sista ordet?
Den romersk-katolska metoden är Skrift och tradition såsom de uttolkas av läroämbetet. Kyrkan är den yttersta auktoriteten.
Den liberala protestantismens metod är förnuftet såsom det förstår sig självt i varje tid. Förnuftet är ju alltid det av samtiden präglade förnuftet. Tidsandan blir därmed den yttersta auktoriteten.
Den evangeliska metoden är Skriften; det är poängen bakom det ofta missförstådda uttrycket Skriften allena. Det betyder inte att Skriften är den enda auktoriteten. Nej, det finns många goda auktoriteter inom olika områden.
En evangelisk kristen både lyssnar till och lär av traditionen och samtiden. Traditionen, därför att vi inte är den första generationen kristna eller de första som försöker förstå Guds ord. Därmed är det självklart att lyssna och lära av dem som gått före. Förnuftet och samtiden, därför att all sanning är Guds sanning. I varje tid finns det insikter att ta på allvar.
Men den yttersta auktoriteten är Skriften.
Det slutgiltiga omdömet fälls av Guds ord. När traditionen eller det samtidspräglade förnuftet tycks säga sådant som strider mot vad Skriften tydligt säger – när rösterna drar åt olika håll och vi måste välja – då är det Skriften som har utslagsröst.
De senaste decennierna har vi sett en kraftig omorientering i svensk kristenhet. I en del sammanhang mot en romersk-katolsk auktoritetsförståelse, som ger Kyrkan företräde, och i en del andra sammanhang mot en liberalteologisk auktoritetsförståelse, som ger samtiden företräde.
Här ligger en av 20-talets ödesfrågor för svensk kristenhet. Det handlar om teologisk metod och gäller auktoritetsfrågan. Det handlar om ett återupprättat förtroende för Skriften som den yttersta auktoriteten för innehållet i vår tro.