I helgen var det precis hundra år sedan kvinnor – men också samtliga myndiga män– fick rösta i allmänna politiska val i Sverige. I de nordiska grannländerna var man något tidigare ute med kvinnlig rösträtt, även om det inte kom att skilja många år när vi nu ser det i ett längre perspektiv. 

Ändå skadas många svenskars självbild av att vi inte var först ute i en så tydlig människovärdes- och jämställdhetsfråga som lika rösträtt för de två könen – detta i ett land med självdeklarerad ”feministisk utrikespolitik”.

Samtidigt är det i bland annat Sverige som politiska vänsterkrafter och liberaler allt tydligare verkar för att biologiska fakta, som att vi är skapade till män och kvinnor, inte längre ska gälla, och att ett påhittat juridiskt begrepp som ”tredje kön” ska införas i lagen.

Men faktum är att jämställdhetsarbetets pionjärer finns inom – just svensk – kristenhet och frikyrklighet. Redan 73 år innan den allmänna kvinnliga rösträtten skrev baptisterna i södra Halland in allas (även kvinnors) lika rösträtt i sin församlingsstadga. Det förtjänar att lyftas fram och inte tystas ner.