Alla har med sig smaker, åsikter och vanor från barndomshemmet och uppväxttiden. Inget konstigt eller fel med det. Det har alla, vare sig man kommer från Iran, Somalia, Norge, Guatemala eller Estland. Vi tar med oss matvanor, åsikter, kultur och kvinnosyn när vi reser eller flyttar till annat land. Ingen genomgår en förändring vid en passkontroll. Så är det.
Sveriges matkultur har onekligen berikats under senare årtionden. Nu är pizza, kebab, röd curry och sushi svensk vardagsmat. Men mat är inte den enda delen av kulturer. Under 60- och 70-talen fick man lära sig att inte skräpa ner i naturen och att killar och tjejer var lika bra. Dessutom var det självklart att ifrågasätta det mesta, och även ställa lärare mot väggen.
Men detta skedde på en historisk bas av judisk-kristen etik. Det är en del av vårt kulturarv vare sig man vill eller inte. Detta tankegods tar vi med oss när vi åker på semester till Thailand eller flyttar till London. Inget konstigt med det.
Därför är det heller inget konstigt att människor som flyttar till Sverige tar med sig matvanor, åsikter, kultur och kvinnosyn. Alla är bärare av normer och värderingar, och ingen genomgår en fullständig förändring bara för att man kommer över Öresundsbron eller passerar gränskontrollen på Arlanda.
Alla kulturer är inte lika och alla kulturyttringar är inte av godo. Det finns bra och dåliga saker i alla kulturer, svenska såväl som arabiska. Detta måste både medges och diskuteras.
Många kulturer i Asien, Mellanöstern och Afrika betonar gästvänlighet på ett föredömligt sätt. Där ligger Sverige ofta efter. I USA finns ofta ett starkt personligt ansvarstagande för närsamhället. I Sverige sitter man kring fikabordet och klagar på att ”samhället” eller att kommunen inte gör något.
Det finns också människor som växer upp i kulturer där kvinnor har begränsade rättigheter. Det finns länder där kristna ses som en andra klassens medborgare och förföljs. Det finns samhällen där judehatet är kulturell basföda.
Under senare tid har Sverige tagit emot många som har växt upp med dessa normer och värderingar. Dylika åsikter och vanemönster försvinner inte vid passkontrollen och de ifrågasätts inte av Migrationsverket.
När Öresundsbron skulle byggas genomförde man konsekvensanalyser ner på minsta planktonnivå. Men när samma bro används för ett massivt inflöde av människor med väsensskilda värderingar och normer, så genomförs inga studier av dess konsekvenser för det demokratiska samhällsbygget.
Vill vi bygga ett demokratiskt samhälle byggt på respekt för liv och mänskliga fri- och rättigheter, så måste vi förstå och bekräfta vår egen kultur med dess judisk-kristna historia. För det andra måste vi förstå att ingen blir demokratisk, människorättskämpe eller jämlikhetsförespråkare bara för att han eller hon kommer till Sverige.
Vi gör alla en otjänst om vi blundar för den antisemitism, det kvinnoförakt och den jihadism som florerar i en del svenska förorter. Det finns många som flytt från muslimska hel- och halvdiktaturer för frihet i Sverige. Vi sviker dem om vi inte bekämpar antisemitism, kvinnoförakt och sharia som finns och som ökar.
Inget problem kan någonsin lösas om man inte först ställer en diagnos, meddelar den och sedan sätter in olika åtgärder. Tyvärr vågar få politiker och journalister ställa diagnosen.
Kalles kaviar eller kebab är ganska triviala i sammanhanget, och det finns plats för båda. Men i ett demokratiskt samhälle finns det inte plats för sharia. Så är det.