Det gamla året lägger sig att dö och ett nytt nalkas. Denna årsskiftesspaning handlar om de demokratiska fri- och rättigheter som länge betraktats som självklara i västvärlden, men som i år har utsatts för press.
”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring”. De orden inleder Biskop Thomas frihetsvisa från 1400-talet, och budskapet är värt att lyfta även inför detta årsskifte.
Yttrandefriheten har under 2021 stått under stark press, inte minst i den engelskspråkiga världen, och ofta kring transfrågan; det har ofta räckt att en framstående akademiker eller kulturprofil yttrat den objektivt sett oproblematiska ståndpunkten att det finns fysiska skillnader mellan män och kvinnor. Harry Potter-skaparen JK Rowling är det mest kända exemplet, som numera inte är välkommen på träffar kring hennes egen romanfigur.
Att konfliktnivån höjts så till den milda grad ger samtidigt intrycket att vinden under året har börjat vända i denna fråga. Kanske inser transrörelsen att deras maktposition kan vara på väg att luckras upp, och satsar därför allt på att slå ner även det försiktigaste motstånd? Förtryck mot fri åsiktsbildning är skadligt för ett samhälle, och 2022 finns det anledning att ännu frimodigare hålla fram verkligheten, som fortsatt är det starkaste vapnet mot den rörelse som byggts på känslor och ideologi.
Religionsfriheten hotas fortsatt i många länder. Muslimska länder, men även det hinduiskt dominerade Indien tillhör områden där kristna upplever stark förföljelse för sin tro. Organisationen OIDAC har i år släppt en rapport om hur kristna även i Europa förföljs för sin tro och etiska ställningstaganden, och här lyfter de särskilt fram Sverige som exempel.
Allra högst i årets svenska religionsfrihetsdebatt finner vi dock de hårda coronarestriktionerna. Under stor del av året fick regelverket den absurda konsekvensen att när en katedral fungerade som museum fick 500 personer vistas därinne, men om någon skulle be en bön blev byggnaden plötsligt en gudstjänstlokal, och 492 blev då tvungna att gå ut.
Kritiken mot dessa orimligheter var först mycket försiktig, men under året började kristenheten bli frimodigare. Allt starkare kritik började lyftas, och mot slutet av året tog Sveriges kristna råd mod till sig och förklarade för regeringen att det vore oacceptabelt mot religionsfriheten att avkräva vaccinpass eller annan identifiering av gudstjänstbesökare.
Den responsen fick regering och Folkhälsomyndighet att backa undan och låta trossamfunden själva ta ansvar för smittsäkerheten, men utan legitimationskrav.
Detta frimodiga initiativ påminde om en historisk sanning: De flesta regimer vill ogärna stöta sig med alltför starkt motstånd. En kristen kyrka har sin naturliga roll som profetisk motröst varhelst en stat reser sig mot centrala bibliska värderingar. Erfarenheten i vaccinpassfrågan påminner om att ett välgrundat, frimodigt motstånd faktiskt gör skillnad.
Ett annat välkommet exempel var uppföljningen av kyrkomötets hårt kritiserade beslut att peka ut den demokratiska staten Israel som apartheidstat. Efter någon vecka hade samtliga biskopar gått ut med öppen kritik mot beslutet. Detta var första gången på länge som hela biskopskollegiet utövade sin frihet till att gå emot ett politiserat ställningstagande.
Även under 2022 kan vi räkna med flera strider kring grundläggande friheter. Därför bör både kyrkan och övriga samhället ställa sig bakom avslutningen av Biskop Thomas frihetsvisa:
Nu märk, vad du bör göra!
Gud har givit dig hjärta och själ:
Var hellre fri än en annans träl,
Så länge du dig kan röra!