Vi är begränsade – men Gud är obegränsad

I somras var jag i Schweiz för första gången och fick äntligen se Alperna. En helt fantastisk upplevelse! Det var så häftigt att ha höga berg runt omkring sig åt vilket håll man än tittade – det ena berget mäktigare än det andra. Jag försökte ta lite bilder och föreviga vyerna, men det var omöjligt att fånga storheten i naturen och omgivningarna. Kameran fångade bara en liten, liten del.

Och tänk att det finns en skapare till allt det vackra och storslagna. Att det finns en Gud som har format hela jorden – och som dessutom lovat att bevara oss. I Psaltaren 121 beskrivs just hur vi får vända oss till honom och ta emot Guds hjälp.

”Jag lyfter mina ögon till bergen. Varifrån kommer min hjälp? Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Inte låter han din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte. Herren bevarar dig, Herren är ditt skydd på din högra sida” (Psaltaren 121:1-5).

I Schweiz bodde vi på drygt 1 700 meters höjd över havet och det var också en ny erfarenhet. Det var inga problem att vandra, men när jag försökte mig på ett par löprundor i bergen nära lägenheten där vi bodde gjorde den tunnare luften sig snabbt påmind. Jag brukar vara helt okej på att springa uppför och känna mig ganska stark, men oj … Det här var verkligen något annat! Trots att tempot var lugnt behövde jag stanna många gånger och bara pusta ut. Vid några tillfällen fick jag till och med lägga mig på marken och andas för att jag blev så trött och det kändes som att luften tog slut. Det var ödmjukande, minst sagt. Att få inse sina egna begränsningar – och samtidigt genom vyerna och naturen runt omkring inse hur obegränsad Gud är.