Särlagstiftning fel väg att gå

Som liten flicka tvingades jag ha på mig slöja mot min vilja. Det var min fars påhitt. I flera år tog jag av mig slöjan i smyg och höll ständig utkik efter familjemedlemmar för att undslippa repressalier. Befrielsen jag upplevde när jag äntligen fick ta av mig slöjan för gott, var oerhörd.
Trots min bakgrund ställer jag mig i dag avvisande till idén om ett slöjförbud. I ett demokratiskt samhälle bör det stå alla fritt att klä sig som man själv finner lämpligt.
Såväl Europakonventionen som FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, stöder denna position. Där finns rätten till religionsfrihet, som bland annat innefattar "frihet [att] iaktta religiösa sedvänjor".
Samtidigt behöver de som driver linjen om att samhället ska anpassas till minoritetsgrupper till varje pris, också tänka om. Det är ohederligt att åberopa religionsfriheten så snart man råkar på en konflikt med samhället, för att på så vis försöka kringgå lagar och regler utan att presentera hållbara skäl.
Det är helt i sin ordning att grunda sitt liv på vad man uppfattar som Guds bud.
Men vill man kunna få gehör för sina åsikter i samhället måste man lära sig att argumentera utifrån en gemensam och allmängiltig grund. Det är en förutsättning för att bli tagen på allvar och nå varaktiga förändringar.

Att undanta minoritetsgrupper från gällande normer och regler för att inte vara rasistisk eller kränkande, resulterar i just det man försöker undvika. Vad är det tecken på, om inte just ett omyndigförklarande och förklenande av vuxna individer? Det är inte missriktad medömkan och överslätningar som behövs.
Söker man exempelvis arbete som lärare och väljer att bära en slöja som döljer ansiktet, får man också vara beredd på att man får sämre möjligheter att få tjänsten. Det är i sådant fall inte fråga om diskriminering, utan en naturlig konsekvens av det klädesval man har gjort.
Vill man delta i samhället som likvärdig medborgare, måste man börja agera därefter. I detta fall är vägen och målet ett och samma.

Ett intressant exempel på hur religionsfriheten relaterar till andra samhällsintressen är fallet Leyla Sahin mot Turkiet från november 2005. I Europadomstolen prövades om Sahins rättighet till religionsfrihet hade kränkts. Detta då Turkiet hade ett förbud mot att bära islamisk huvudduk på universitetet. Domslutet utföll till Turkiets fördel, med hänvisning till just Europakonventionen. Där fastslås nämligen att inskränkningar får göras när de är föreskrivna i lag som är nödvändig för att skydda den allmänna ordningen och för att skydda andra personers fri- och rättigheter.
Utan en sådan balansering skulle det vara fritt fram för diverse särlagstiftningar. Någonting som utgör ett direkt hot mot en säker rättsstat där alla är lika inför lagen. Det skulle leda till verklig diskriminering, där flickor som växer upp med samma villkor som jag en gång gjorde, skulle ha oerhört mycket sämre möjligheter till hjälp. Därför anser jag att varken specifika slöjförbud eller positiv särbehandling för beslöjade är acceptabelt. Det finns alltså anledning att besinna sig för såväl förbudsivrare som islamister.

Nasrin Mosavi Sjögren
student och samhällsdebattör