Minnesdag för en svensk hjälte

Det är ett viktigt ställningstagande att riksdagen nu ställt sig bakom motionerna från kristdemokraterna Mikael Oscarsson och Caroline Szyber om att göra Raoul Wallenbergs namnsdag den 27 augusti till en särskild nationell minnesdag för hans heroiska och osjälviska insatser i att rädda tusentals judar i Budapest 1944.
Beslutet har säkert mognat fram i ljuset av hundraårsdagen ifjol av Wallen­bergs födelse och den framväxande debatten om behovet av goda förebilder att lyfta fram i kampen mot alla som vill devalvera människovärdet.

Båda motionärerna förtjänar stor heder för sina initiativ. Dock skapar Szybers kommentar en aning smolk genom att påstå om Sverige att "vårt bidrag till andra världskrigets historia kan sammanfattas i en enda man – Raoul Wallenberg".

Hans hjältedåd var stort och föredömligt – och hindrar inte heller att hålla levande minnet från krigsåren av andra osjälviska insatser. Hit hör, inte minst, alla svenskar engagerade i att rädda danska judar över Öresund till Skåne, de vita Röda Korset-bussarna under greve Folke Bernadottes ledning för att ta hand om judiska och andra fångar från förintelselägren, den imponerande stora nationella insamlingen Finlandshjälpen, eller de 8 000 frivilliga svenska soldater som stred för Finland mot de sovjetryska angreppen – och där många gav sitt liv för vårt östra grannlands fred och frihet.