”När Jesus steg ur båten fick han se en stor skara människor ...” (Mark 6:34).
Som kyrka är det viktigt att ständigt gå tillbaka till evangelierna för att aldrig tappa bort vad som är viktigt att lägga vår tid på. Där förstår vi att människor som är borta från Gud alltid var prioritet för Jesus. Vart han än kom var det samma sak.
Vi kan läsa tidigare i Markusevangeliet att Jesus hade dragit sig undan med lärjungarna för att de skulle vila sig och vara med honom. Men de sargade sökte sig alltid dit där Jesus var. ”Men folk såg att de for i väg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem” (v 33).
Det var stora skaror därför att ryktet om Jesus var spritt överallt. Vart Jesus än kom var det syndare, sjuka och människor plågade av onda andar som sökte sig till honom, och vi finner inte något enda ställe i skriften där Jesus gick förbi dem utan han förbarmade sig alltid över dem.
Det var inte religiös verksamhet som Jesus ägnade sig åt, utan han gjorde Faderns vilja, vilket var att de som var borta från Gud skulle hem till honom.
Jesu lärjungar var inte alltid införstådda med vad Jesus höll på med. Men de fick göra en omvälvande resa med Jesus, där deras sätt att tänka och se på omvärlden totalt förändrades.
När vi som kyrka följer Jesus är människor viktiga. En kyrka har inget ärende om vi inte är kända för en utgivande kärlek som vittnar om Jesus själv. Det är en kyrkas verkliga ”varumärke”.
När Jesus steg ur båten och mötte människorna blev han inte upprörd över dem, utan Jesus såg dem som ”dyrbarheter” som han kommit för att befria. Jesus förbarmade sig över dem, och det var därför syndare, sjuka och plågade var nära Jesus. De som inga andra älskade eller ville ha med att göra, mötte kärlek på riktigt hos Jesus.
Visst längtar vi efter att människor ska möta Jesus? En kyrka som vill leva nära dem som är borta från Gud kommer att se detta hända, för den helige Ande leder människor till en sådan kyrka. Det är aldrig ”höga trösklar” i en kyrka där Jesus är, utan det kommer ständigt ”hamna” människor där som inte ens vet varför de kommit dit.
”Den mannen ser sökande ut. Fånga upp honom innan han går vilse igen.” Jag sitter i samtal med en nyfrälst kvinna när en man plötsligt står i kyrkan, och jag liksom hör orden inom mig. När jag går ut till honom säger han lite smått förvirrat: ”Jag vet inte varför jag är här, men jag var tvungen att gå hit.”
Det som senare händer är att mannen ber om syndernas förlåtelse i Jesus namn och blir frälst. Det som drog honom till kyrkan var Jesu närvaro och där kom Guds frid över honom – vilket syntes i hela ansiktet.
När jag träffade honom dagen därpå sade han: ”Kan du nypa mig i armen?” Jag fattade ingenting, så jag frågade: ”Vad sa du?” Han upprepade: ”Kan du nypa mig så att jag förstår att det som hänt mig är på riktigt.”
Han berättade att han under sju år dagligen hade åkt förbi kyrkan utan att ägna den minsta tanke åt att gå in. Men nu stod han där.
Människor är viktiga, och när vi följer Jesus kommer vi alltid ha att göra med människor som den helige Ande leder i vår väg.