Lär dig njuta av livets olika säsonger

För några dagar sedan vinkade vi av ena dottern på Arlanda för ett par månader på Hawaii. Det är inte första gången för oss, då hennes tvillingsyster var i USA som utbytesstudent för ett par år sen. Man kan tänka att jag då borde ha någon slags vana av att säga hejdå till mina nu vuxna barn när de åker på äventyr.

Ändå fulgrät jag på flygplatsen. Jag tappade det totalt.

Att ens barn blir stora och självständiga är det vi uppfostrar dem till under hela deras uppväxt. Alltifrån att de får egna ansvar att gå hem efter skolan själva, sova ensamma i huset någon natt med vänner, tills att de flyttar hemifrån och kanske reser till andra sidan jorden på egen hand.

Så fantastiskt underbart, och samtidigt så svårt.

Våra barn kom väldigt tätt. På två år hade vi fått tre barn. Först vår son och sedan tvillingflickor två år senare. Det innebär att när de nu når vuxenlivet har alla blivit självständiga samtidigt.

Vi som föräldrar får släppa taget, lita på att vi packat deras ryggsäck så gott vi kunnat för livets äventyr och förtrösta på att Gud tar hand om det dyrbaraste vi har.

Jag har blivit överraskad av de känslomässiga band jag har med mina barn, som blir så tydliga i denna säsong i livet.

När barnen väl står där finns det flera tankar som kommer. För det första en otrolig tacksamhet över all tid man har haft tillsammans. Man minns cykelturer, mellanmålet efter skolan, alla gånger man hoppat studsmatta och läst en oändlig mängd böcker innan de till slut somnade. Härligt nog minns man mest alla vackra stunder.

Samtidigt kommer en känsla av att ”jag kunde ha gjort mer med dem”. Läst en bok extra. Inte stressat när de ville mysa en liten stund till i soffan. Låtit det ta tid när man var ute i skogen och de ville klättra upp i vartenda träd som såg spännande ut.

Som småbarnsföräldrar tror man att den slitiga, om än mysiga, tiden aldrig ska ta slut. Man längtar efter att kunna sova en hel natt, vakna när man själv vill och kunna få dricka en kopp kaffe i lugn och ro. Men helt plötsligt är det över. En tid tar slut och en ny börjar.

Predikaren tar upp det att det finns olika säsonger, olika stunder i livet: ”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen” (3:1).

Vi har ibland en känsla av att vissa säsonger bara är en transportsträcka till något ännu bättre. Vi kanske mitt i pressen börjar klaga över vissa omständigheter och tror att de aldrig ska ta slut. Men allt tar slut en dag och minnena av just det du tyckte var jobbigt kommer kanske i backspegeln ses som en av höjdpunkterna i livet.

Det är så lätt att i intensiva perioder glömma hur fantastiskt livet egentligen är, varje dag, varje stund, varje ögonblick. Bibeln säger att den är vis som lär sig att tacka Gud i livets alla skeenden, inte bara i vissa. Att se att livet egentligen är en enda bonus är en hemlighet i att hitta lyckan i varje säsong. Tacksamhetens vana motarbetar negativa tankar och du ser det du har fått, inte vad andra har.

Jag ser fram emot denna nya säsong som mamma till vuxna barn, med allt var det innebär. Kärleken har vuxit sig ännu starkare och banden består.

Gud välsigne dig i din resa genom livets olika säsonger!