Kleins obskyra terroristsympatier

Min kristna syster, prästen och tillika Aftonbladets politiske chefredaktör, Helle Klein, öser frejdigt galla över mig personligen och även över denna tidning i sin blogg strax före jul.
Jag är en "gnällig krönikör i den lilla högerkristna Världen idag, en tidning som få bryr sig om" ( http://blogg.aftonbladet.se/helle klein/2009/12/siwert-oholm-spyr-pa)
I mitt svar till henne på bloggen skriver jag att hennes sätt att svara är "drygt, okunnigt och oförskämt".
Jag svarar henne också genom att sätta fingret på den metod hon, och ofta självfixerade makthavare, använder för att tysta en motståndare. Jag hade i min krönika ganska öppet funderat över hur vi båda som kristna kunde komma till så olika ståndpunkter när det gäller synen på Israel. Det krävde ett hederligt svar. Men Klein kallar min fråga "spyor".
Hennes metod är att medvetet förminska, visa ointresse genom att stava namnet fel, förfalska och osynliggöra den man vill angripa. Hon har bett om ursäkt för felstavningen.

OK, så där kan vi hålla på som "samkönade tuppar" i en hönsgård. Men frågan är alltför viktig för att bli en vulgärdebatt på bloggen. Helle Klein är en av våra viktigaste opinionsbildare. Jag respekterar att hon öppet deklarerar sin kristna tro. Men jag ger mig rätten att kritisera och ställa frågor när hon, närmast obskyrt, använder sin kristna legitimitet för att gulla med terroristerna i Hamas eller menar att det dessutom skulle vara speciellt kristet att bojkotta staten Israel. De frågorna är inte teologiska, de är politiska.
Frågorna om Hamas och terrorismen är dessutom djupt politiska i en dimension som handlar om demokrati, inte religion, vare sig islamism, judendom eller kristendom. Det är här som Helle Klein tycks ha en totalt blind fläck. Hon saknar förmåga att identifiera demokrati som en utgångspunkt för sitt förhållningssätt till Palestina och palestinier. Hon hyllar, tvärtom, terrororganisationen Hamas i samma texter som hon föraktar den israeliska unga demokratin.

För mig innebär detta två kollisioner, en rent demokratiskt och en utifrån mina kristna värderingar, där demokratisynen/människosynen är en följd av själva teologin.
Det är när Helle Klein fortsätter sin kampanj mot staten Israel, och samtidigt stoltserar med sin prästvigning, som det måste vara både en rättighet och en skyldighet att reagera.
Jag tänker fortsätta med det, eftersom Helle Klein också i sin skildring av Israel/Palestina-konflikten bryter mot ett av de budord hon lovat Gud och biskopen att följa, nämligen det 8:e om att inte bära falskt vittnesbörd.
Så sent som i måndags beskriver hon Gazakriget utan varje nyans, utan fakta om dödstal, utan analys om orsak, utan ett enda ansvarskrav på palestinier, utan krav på Hamas att erkänna staten Israel, men med krav på att "isolera Israel" på grund av den blockad man upprätthåller tillsammans(!) med Egypten.

Helle Klein distribuerar direkta osanningar om Gaza som världens största fängelse om hon inte samtidigt förklarar att det är Hamas som bygger de vidriga livsvillkoren för Gazaborna. Hon ser aldrig någon som helst demokratisk skyldighet för palestinier, men talar ofta om orättfärdiga och krigsgalna israeler.
För mig håller inte den inställningen vare sig demokratiskt eller religiöst.

Siewert Öholm
redaktör, Världen idag Arbetsliv