Kan det vara så att det saknas tro?

Tro är i Bibeln ett ord som innebär att en människa äger en övertygelse om att något är sant. Vi i Sverige använder ofta ordet för att beskriva något som är osäkert. Om någon ställer en fråga och jag inte riktigt vet hur det förhåller sig med det som efterfrågas kan jag till mitt svar lägga: ”Jag tror det”, och med det menar jag att jag inte riktigt vet hur det är; jag bara ”tror” mig veta.

I Hebreerbrevets elfte kapitel, som också kallas Trons kapitel, beskrivs hur människor med en tydlig övertygelse om att Gud finns och att hans ord är sant fattar beslut och sedan handlar på den övertygelsen. Man handlar i tro på att det Gud sagt och gjort är sant och därför vågar man tala men också handla.

Det är ett mäktigt kapitel, med människor av alla slag som utför hjältedåd genom sin tro på olika sätt, och kapitlet slutar med alla de hjältar som trots att man inte såg någon hjälp komma, ändå i tro på Guds ord stått för att det är sant, och därmed har man också fått lida martyrdöden.

Nu finns det inget annat sätt att ha med Gud att göra än genom tro, det är som ett himmelskt språk som måste användas för att komma i kontakt med Gud. Det står i Trons kapitel att den som vill närma sig Gud måste tro att han finns (Hebr 11:6).

Så enkelt, men för många så svårt.

Det är som om trons språk öppnar himlen till alla de resurser som Gud lovar dem som i tro vänder sig till honom. Det verkar som om han aldrig tröttnar på oss – vi får komma till honom i bön när vi vill och hur ofta vi vill. Han är som en vän som aldrig får nog av vår gemenskap och av att lyssna till våra behov, och som sedan är beredd att handla så det blir bäst för oss.

”Vi är Kristi vänner om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ända till slutet” (Hebr 3:14).

Hebreerbrevets författare säger att vi som tror kan träda fram inför nådens tron för att få hjälp när vi behöver det (4:16). Samma författare säger att Jesus är betrodd att råda över Guds hus (3:6). Om vi nu har rätt att träda fram inför Guds tron och begära hjälp när vi behöver det, så förutsätter det att man tror att det är sant – annars blir det så klart inte av och då kan det inte heller fungera.

Kanske är det just det som gör att så få har tid att gå på bönemöten? Då menar jag inte bara annonserade bönemöten i kyrkan utan alla sorters bönemöten. Ett bönemöte är ett tillfälle när en människa för ett samtal med Gud. Man kan vara ensam eller så är man flera som ber tillsammans. Kan det vara så att det saknas tro?

Många tror att tro är magiskt på något sätt. Det är det inte, tron är en övertygelse om att Gud hör, ser och handlar, och därför fortsätter man att be även om man inte får svar direkt eller inte får det svar man önskar. Genom tron litar man på att Gud vet bäst.

Om det är så att det i vår tid fattas tro hos de troende för att bönen ska bli av, då behöver vi Guds förbarmande över kyrkan. Utan gemenskap med Gud lever vi bara i en illusion, och det kommer att leda till förfall bland Guds folk.

”Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom” (Hebr 11:6).