”Jag kan inte göra allt jag vill med er, eftersom vi är i otakt med varandra … Ni är nu ljumma, ni saknar smörjelsen och kraften. Jag vill dock ändra på detta säger Herren. Jag vill tända min eld i er och upprätta ert land igen. Jag vill upprätta er och befria er från apatin och än en gång röra vid era hjärtans djup och utgjuta min Ande över er.”

Orden kom till oss – kristenheten i Sverige – genom pastor David Wilkersson. Allt profetiskt ord ska prövas, men jag tror att ditt hjärta, precis som mitt, vittnar om att dessa ord var från Gud.

Budskapet var klart: Gud vill göra mer. Gud vill väckelse! Men vi har kommit i otakt med Gud. Likt budskapen i breven till församlingarna i Uppenbarelseboken har också församlingen i Sverige saker vi gör bra. Men de bra sakerna tar inte bort det Herren har emot oss. Om vi vill se väckelse i vårt land behöver vi komma ”i takt med Gud” igen.

Människor på Jesu tid hade också kommit i otakt med Gud. Där det en gång funnits närhet och lydnad till den levande Guden hade detta nu ersatts av religion och mänskliga traditioner och tillvägagångssätt.

Gud älskade dem för mycket för att lämna dem i detta tillstånd och sände därför Johannes Döparen som ropade ut: ”Omvänd er!”

Vikten av omvändelse har gått som en röd tråd genom hela Bibeln. Innan Herren lovar läkedom till ett land säger det välciterade bibelordet från 2 Krönikeboken 7:14 att vi behöver omvända oss från våra onda vägar. Guds löfte i Joels bok om andeutgjutelse över allt kött föregås av uppmaningen: ”Vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan” (Joel 2:12).

Omvändelse banar väg för Herren och det han vill göra. Ska vi komma i takt med Gud igen behöver också vi vända om.

Utöver omvändelse behöver vi ett liv i överlåtelse där vi, i enlighet med Paulus uppmaning till församlingen i Rom, frambär våra kroppar, ja, hela våra liv, som ett levande och heligt offer som behagar Gud.

Vi lever i en tid då ”jag, mig och mitt” regerar mer än någonsin, även inom kyrkan. Vi är bara bättre på att klä det i lite finare ord: min kallelse, min tjänst, mina gåvor, min kyrka. Men allt förändras på altarplatsen. Där möter vi Guds helighet till rening och förvandling. Där försvinner allt vårt eget och endast en längtan blir kvar: att söka Herrens ansikte och vilja.

På altarplatsen kommer vi i takt med Gud.

Jag är övertygad om att vägen till väckelse är omvändelsens och överlåtelsens väg. När vi som Guds folk väljer den vägen kan Herren på nytt göra det han vill. Då, och först då, kan han ännu en gång röra vid våra hjärtan och befria oss från apati och ljumhet.

Då, och först då, kan han på nytt tända sin eld i oss och upprätta vårt land.