Fokuset på Netanyahu är förödande för Israel

Israel står som bekant inte bara inför kampen mot coronaviruset, utan befinner sig också i en djup parlamentarisk kris som har pågått i över ett och ett halvt år. Det gick inte att undvika att de två företeelserna skulle komma att påverka varandra, men sättet på vilket detta har skett är kanske den värsta krisen i Israel för ögonblicket.

Om inte politiker och opinionsbildare vaknar upp och tar ansvar de närmaste dagarna kommer det att ta lång tid för det politiska systemet i Israel att vinna tillbaka folkets tilltro.

En tweet från den kände israeliske professorn och författaren Yuval Noah Harari är ett bra exempel på hur coronakrisen och politik utnyttjas på ett osunt sätt: ”Netanyahu förlorade valet. Under förevändningen att bekämpa corona har han stängt ner det israeliska parlamentet, beordrat människor att stanna i sina hem, och utfärdar så många krisföreskrifter han bara vill. Detta kallas en diktatur” (min övers).

Det Harari gör här är att engagera sig i småaktig politik, komplicera kampen mot viruset, underminera tilliten till det politiska systemet och uppmuntra till uppror mot myndigheterna.

Såsom Israel traditionellt har tolkat valresultaten har man aldrig räknat in de arabiska partierna i vänsterblocket, som Harari nu gör, eftersom ingen regering har velat bygga på stöd från partier som inte accepterar den judiska statens existens. Enligt traditionell förståelse vann därför Netanyahu valet – på knockout. Däremot uppnådde han inte parlamentarisk majoritet.

Det finns ett korn av sanning i att Netanyahu och Likud har ”stängt ner parlamentet”. Knessets talman, Yuli Edelstein, har försökt skjuta upp inrättandet av Knessets utskott eftersom vänstersidan, ledd av Blåvitt och grundad på majoriteten de uppnår med stöd från de arabiska partierna, har tydliggjort sin avsikt att utfärda en lag som kommer att göra det omöjligt för Netanyahu att bli premiärminister. Edelsteins beslut är inte olagligt, men går emot accepterad praxis.

Detsamma gäller utfärdandet av en lag som riktas mot en enskild person. Knesset är en lagstiftande, inte dömande institution.

När Harari går emot krisföreskrifterna, påstår att Israel är en diktatur och säger att regeringen inte är legitim, kan det inte förstås som annat än en uppmaning till uppvigling. Menar han att anarki är ett bättre alternativ?

Problemet är att Harari inte är ensam. Andra intellektuella, delar av media och till och med oppositionspolitiker säger liknande saker. Man talar om ”den israeliska icke-demokratin” under Netanyahu.

Vid denna tidpunkt verkar det som om det bästa som kan hända Israel är en samlingsregering. Israel behöver en regering som kan förena folket. Men för att detta ska ske måste den politiska oppositionen lägga bort sin anti-Netanyahu-agenda – och Likud måste lägga bort uppfattningen att endast Netanyahu är i stånd att leda nationen.

Allt detta fokus på personen Netanyahu sliter enormt på Israel. Det hotar nationens enhet och försvagar den – på flera områden.

Tumme upp

För den sjunkande, nästan icke-existerande, terrorismen. Möjligen som ett resultat av kampen mot corona och mediernas avsaknad av intresse för nästan allt annat, har terrorangreppen mot Israel de senaste veckorna nästan upphört.

Tumme ner

För Israels politiska högerkant, som valde att bojkotta måndagens diskussion i Knesset där vänstersidan, med de arabiska partiernas stöd, röstade igenom en åtgärd riktad mot Netanyahu. Parlamentet är den plats där man i demokratiska stater uttrycker sin mening, och att bojkotta diskussionen där underminerar hela demokratin.