Fatta mod, stå upp, stå kvar!

Ett barn föds. Modern håller ömt det lilla livet i sina armar. Den stolte och trötte fadern smeker barnets huvud. De båda föräldrarna tänker på allt de skall ge den nyfödda när hon växer upp. Kärlek. Stöd. Gosedjur. Goda värderingar. En trygg väg genom ungdomen, in i vuxenlivet. De har goda förutsättningar att leva upp till sina förhoppningar. De är både fysiskt och psykiskt friska samt kan hantera pengar. Båda är villiga till uppoffringar för barnets bästa. Många stämmer bra in på denna bild. Några av dem kommer också få se sina förväntningar realiseras. Andra kommer att stöta på svårigheter. Allvarliga svårigheter. De kan förvänta sig åtal. Höga böter. Social utfrysning. Mobbing. Kanske misshandel, eller ännu värre.
Den första föräldragruppen accepterar och följer statsideologin: de idéer som staten har bestämt att medborgarna skall hålla med om. För att räknas som fullvärdiga medborgare. Statsideologin säger att staten skall börja uppfostra barnen i tidig ålder. Att man skall ta barnen från föräldrarna, för att tidigt socialisera och indoktrinera dem in i statsideologins skolplan. Den andra föräldragruppen tror på den västerländska kristna demokratimodellen. Rätten att uttrycka åsikter utan att utsättas för repressalier. Att föräldrar har rätt att välja vilka värderingar barnen skall lära sig. Rätt att själva välja uppfostran och utbildning.