En viktig reform smulas sönder

Det spelar nästan ingen roll vilken israelisk nyhetssändning man lyssnar till nu för tiden, samtliga börjar med krisen kring rättsreformen. Till och med ett tredje allvarligt terrorangrepp, där två soldater skadades svårt, fick ge vika för reformen.

Det kan nog upplevas tröttande för en skandinav att ständigt höra om föreslagna tekniska förändringar inom det israeliska rättssystemet och den massiva kritiken mot detta, men det har inte bara en akademisk betydelse; det gäller staten Israels karaktär för lång tid framöver.

Kampen står om statens judiska karaktär, om judars rätt att återvända, om bosättningarnas framtid och Israels närvaro i Judeen och Samarien, Israels förmåga att försvara sig mot terrorism, om lika rättigheter och skyldigheter för samtliga grupper i befolkningen, om rättfärdig budgetfördelning och en hel del annat.

Detta har under de senaste åren blivit starkt påverkat av Högsta domstolen, och inte alltid i linje med folkets vilja – inte heller nödvändigtvis i linje med självklara och grundläggande mänskliga rättigheter, utan i linje med Högsta domstolens domares världsbild och ideologi, vilken genomgående har varit liberal och vänsterorienterad.

Den nuvarande regeringen hade möjlighet att korrigera detta. Men så blev man maktlysten. Man bestämde sig för att man ville genomföra allt på en gång. Och det ledde till stora protester. Det faktum att Netanyahu redan har åtalats i tre rättsfall, att flera andra koalitionsmedlemmar är under utredning, samt att regeringen dessutom vill få igenom lagar som gagnar dessa politiker personligen, gjorde det lätt för oppositionen att beskriva det hela som en kupp, en revolution och ett regimskifte.

Dessa påståenden är dock i bästa fall ett missförstånd av reformen och i värsta fall en illvillig lögn. När man ser hur oppositionen fortsätter att överdriva konsekvenserna av reformen till nivåer som har mist all kontakt med verkligheten, medan de samtidigt vägrar all form av samtal med regeringen, leder det till slutsatsen att detta inte är något annat än ett försök att störta regeringen med odemokratiska metoder – och det medan de ropar ”DE-MO-KRA-TI” och påstår sig vara demokratins försvarare.

Reformen behövs, om än med vissa förändringar. Men regeringen har fullständigt misslyckats med det sätt på vilket man har försökt genomföra den på. Under pressen från demonstranterna spricker nu koalitionen, och oppositionen luktar svaghet. Nu kräver de inte bara förändringar – de kräver en fullständig annullering av reformen.

I stället för en gradvis reform, som genomförs i samarbete med oppositionen, riskerar vi nu att sitta kvar med bara smulor av en mycket nödvändig justering av maktbalansen i landet.

Israels politiska ledare – på båda sidor av den ideologiska klyftan – har inte mycket att skryta med i den här frågan. På lång sikt får vi tro att allt detta stärker landet, men på kort sikt har det skapat onödig splittring.

Tumme upp:
För den israeliska flaggan, som motståndare mot rättsreformen lyfter fram i de europeiska huvudstäder som Netanyahu besöker. Paradoxal situation – men flaggan får synas, och så har det inte alltid varit.

Tumme ned:
För ledaren för muslimska organisationen Hebron Endowment, som första fredagen i Ramadan besökte Makpela, där Abraham, Isak och Jakob ligger begravda, och sade: ”Denna helgedom ska förbli fullständigt muslimsk, och judarna har ingen rätt till den.”