En modern aktivist

Det finns säkert tusen definitioner på ordet "aktivist". Jag tycker inte om dem. För mig är aktivisten motsatsen till "passivisten" – den som inte gör någonting för att förändra. Man behöver inte klättra på skorstenar och hänga banderoller eller flyga till andra världsdelar för att kritisera andras koldioxidutsläpp, för att vara en aktivist – det räcker att du gör någonting, att du är aktiv och inte passiv.
Och speciellt svårt är det inte. Du har säkert hört om åskådaren som uppmuntrade löparen som sladdade i fältet: "Ta längre kliv. Oftare".
Det krävs inte mycket för att bli aktivist. Har du en mun så räcker det. Prata med dina grannar eller arbetskamrater. Har du fötter kan du gå på möten och prata med ännu fler. För dem som till och med har några kronor över kan man stödja opinionsbildande och stödjande arbeten ekonomiskt.
Det som driver aktivisten är kärlek och omsorg om människor. Medlemmar i Ja till Livet sträcker sig ut till de ofödda som sorteras bort, till kvinnor som pressas att välja abort och till ungdomar som förvägras möjligheterna till informerade val. De som kämpar för äktenskap och familj och för barns rätt att slippa se sina föräldrar nedsupna på helgerna gör det för människornas skull. Av kärlek.