Det lilla är stort när Gud är i det

Jag är precis hemkommen från en resa till Vietnam, där jag har rest genom landet och talat på konferenser och i församlingar. Det är fantastiskt att få besöka detta blomstrande arbete.

Samtidigt som jag njöt av vad jag såg, gick mina tankar tillbaka till två tillfällen av små begynnelser.

Året var 1996. I en skum, sunkig kollektivlägenhet i Moskva talade jag till sju, åtta vietnamesiska studenter och gästarbetare. Men jag var som i en annan värld, i Vietnam faktiskt. När jag kom hem efteråt sade jag till min fru, Catharina: ”I kväll har jag predikat för tusentals människor.” Det var så det kändes.

År 2004 hade samma personer bett mig komma och hjälpa till i deras nystartade arbete i Hanoi. Allt var hemlighetsfullt, och myndigheterna hade span på den unga församlingen. Jag fick ta på mig andningsskydd för att dölja mitt ansikte. Min stora och väldigt icke-vietnamesiska kroppshydda var det svårare att göra något åt.

Under bönen med ledarna fick jag framföra ett profetiskt ord. Nu, 18 år senare, refererades det till detta ord på varje plats som jag besökte. Profetian var en Herrens kallelse, instruktion och löfte om vad han skulle göra genom denna lilla skara. Det var omtumlande.

Punkt efter punkt har därefter gått i uppfyllelse. I dag ser vi 200 församlingar, sju bibelskolor med 400 elever, ett fyravånings utbildningscenter, 27 etniska grupper nådda, och ett stort arbete i grannlandet Laos.

Och de sträcker sig fortsatt efter löftenas uppfyllelse och tror Herren om mer. Jag tror att vi bara har sett början.