Det kristna debattklimatet

Det kristna debattklimatet påverkas och förändras både av tidsandan och av dem som sätter olika agendor i dag. Media ska ju inte bara spegla utan också påverka. Både profan och kristen press påverkar i allra högsta grad sina läsare med vad de skriver, inte skriver och hur de skriver. Det kristna debattklimatet har förändrats. Bakgrunden är att det dels kan finnas en attityd att vi som kristna ska vara positiva och snälla och inte bråka och strida. Det är berömvärt i sig. Det innebär att man lätt betraktar varje debatt som ett slags mentalt slagsmål som helst bör undvikas och att man hellre förtroligt ska samtala i det privata. Det ena bör dock inte utesluta det andra. Vi behöver både förtroliga samtal och att offentligt förklara och försvara, inte minst i en tid då den kristna tron allt mer ifrågasätts.
Lika väl som det är viktigt att med förtroende söka vinna en människas liv för Herren med vänskap, är det viktigt att inte förvanska de sanningar som kan frälsa den man försöker vinna. En debatt, offentlig eller privat, är en dialog där man försöker ta reda på vad en människa egentligen tror och varför och ha friheten att sakligt ifrågasätta fakta, bakgrunder och konsekvenser av varandras ståndpunkter. Det vore förödande om detta inte längre kunde ske. Då skulle till slut allt seriöst efterforskande av sanning raseras. Att inte sakligt få ifrågasätta, att inte få ha en avvikande ståndpunkt och argumentera för den, att inte få påpeka svagheter i argument eller hävda att det finns något som är sant eller falskt, är att ta bort ett helt omistligt kulturarv i västerländsk kristen civilisation. Det är också att negligera sanningshalten i evangeliet.

I den moderna debatten lägger de sekulariserade media gärna monopol på både frågeställningar och åsikter och skapar ett slags emotionell munkavle på dem som har annorlunda åsikter. Dessa möts ofta med tystnad eller ohöljt raljerande förakt. Dessa attityder har en nedsättande och utstötande effekt. Israelfrågan är ett exempel på detta. Man får ofta helt enkelt inte vara positiv till Israel. Bland kristna finns det en ökande motvilja till att försvara evangeliets sanningar. Det har säkert att göra med den postmoderna inställning som smugit sig på. Man ska vara positiv, inklusiv, inte mena sig ha rätt, inte tro att man kan allt, inte vara dömande. Detta är lätt att förväxla med kristen ödmjukhet, men har mer sin rot i sekulariserad relativism. Vi kan faktiskt veta ett och annat. Det finns något som är rätt och fel. Ord kan meddela sanningar. Det finns inte bara "bibelsyner" och "Jesusbilder" och personliga uppfattningar och känslor. Det finns också en uppenbarelse som är given och som både kan tas emot, förstås, förklaras och försvaras. Att abdikera här för att trendigt motsvara nuets förväntningar vore att böja knä för tidsandan. Att däremot inte böja sig utan både begära skäl för tron och att befästa dess sanningar, kommer alltid att röra om i det offentliga rummet. Det profetiska ordet är inte alltid populärt, inte ens alltid bland kristna.

Ulf Ekman
Huvudpastor, församlingen Livets Ord i Uppsala