Behövs nådegåvorna?

Det ser ut som en retorisk fråga och svaret är naturligtvis, Ja! Frågan är snarare hur ofta de egentligen är i funktion i våra liv. Det är ingen tvekan om att Bibeln uppmanar oss att söka efter dem och att de genom den helige Ande är tillgängliga för oss. Det är inte heller någon tvekan om att Bibelns beskrivning av dem inte gäller enbart naturliga gåvor utan just övernaturliga. Genom Andens dop och uppfyllelse kom församlingen in i ett övernaturligt liv. Inte ett överandligt liv utan ett naturligt övernaturligt liv. Med andra ord, Anden gav vanliga människor ovanliga gåvor som redskap för att sprida Guds rike i deras vardag.
Det finns en risk att vi reducerar Andens gåvor till ett upplevelsepaket som skall upplevas om och om igen, i möte efter möte. Då blir man till sist andligt utarmad. Andens gåvor är till för hela livet, i alla dess olika omständigheter, inte bara kristna möten. Andens gåvor är Faderns förmågor som går igen i hans barn, precis som Andens frukter är Faderns karaktärsdrag som går igen i hans barn. Där man tydligast ser detta är i hans enfödde Sons liv och verksamhet.
Evangelierna är fulla av händelser där Andens gåvor fungerar i Jesu liv och det ger oss många exempel på hur dessa gåvor ska fungera i våra liv.

Den helige Ande ger uppenbarelse, kraft, närvaro och enhet. Samma Ande som var över Jesus och uppväckte honom från de döda har nu kommit över oss och gett oss nytt liv. Han vill göra samma saker i oss som i och genom Jesus. Han verkade genom Jesu kropp när han vandrade här på jorden och han vill fortfarande verka genom hans kropp som finns här på jorden, kyrkan, Kristi kropp. Anden vill verka i och genom alla lemmarna, inte bara genom vissa eller vid enstaka tillfällen. För utan den helige Ande finns inget liv i kyrkan.
Vi har alltså fått tillgängligt för oss kunskap när vi inte förstår, kraft när vi inte orkar, gudomlig närvaro och kärlek när vi känner oss ensamma och enhet när vi upplever oss isolerade eller utanför. Det vi inte har, det har han och vill villigt ge oss.
Det viktigaste vi kan göra är då att ständigt vända oss till honom. Det finns ett problem med att låsa in Gud i kyrkan eller i vissa andliga aktiviteter så att vi inte ber i vardagen, eller inte stannar och söker Gud när vi är rådlösa. Det är lätt att undvika att låta Anden skärskåda våra underliggande, ofta dolda motiv, så att vi inte låter Anden avslöja rädsla eller inomvärdsligt tänkande som i längden bara blir ett hinder för oss.

Ett andligt arbete, och vi utför alla andligt arbete om vi är födda av Anden, måste utföras på ett andligt sätt, annars börjar vi i Anden och slutar i köttet. Det är lätttare än man anar att stänga Anden utanför genom att enbart lita på sin egen kraft, förmåga, duktighet eller smidighet. Inte minst kan ens styrka bli ens svaghet och stå i vägen för att Anden skall få komma till och hjälpa. Han hjälper ju bara där han behövs och välkomnas och han kommer på sina villkor, inte våra. Därför kan svaghet bli en otrolig tillgång eftersom det driver mig till Anden och då finns nådegåvorna där som tillgängliga redskap i vardagen, varje dag. Då blir livet garanterat mer äventyrligt!

Ulf Ekman
huvupastor, församlingen Livets Ord i Uppsala