Aningslös syn på sexualitet

Som nykristen var jag lika förtjust i Jesus som jag var övertygad omdet självklara i devisen "All kärlek är bra kärlek". Kommen från dengröna vänstern såg jag det som en fråga om frihet och jämlikhet att varoch en själv skulle få älska och ha sex med vem som helst och när somhelst, så länge det inte rörde sig om rena övergrepp. En syn påsexualitet och samlevnad som jag hade fångat upp av den politisktkorrekta tidsandan.
I dag anser jag att den synen var och är naiv, aningslös och direktskadlig för såväl individen själv, de närmaste som samhället i stort.Det som håller på att hända i vår syn på sexualitet är något som oroarmig i hög grad.

I veckan som har gått rapporterade kvällstidningarna om ett syskonpar,en 17-årig flicka respektive en 20-årig man, som har blivit anmälda föratt ha haft samlag med varandra. De blev påkomna av mannens gravidasambo i samband med hennes födelsedagsfest i nämnda kvinnas hem. Detsenaste jag läste var att fallet skulle upp i Kalmar tingsrätt. Dethögsta straffet för brottet ligger på ett års fängelse.
Detta är något som Aftonbladets krönikör Karin Ahlborg upprörs över.Inte det incestuösa förhållandet i sig, alltså. Nej, hon upprörs överatt den sortens handlingar och relationer alls är kriminaliserade. I enhäpnadsväckande kröniketext raljerar hon över det, i hennes tycke,"störtlöjliga" i "att släpa en 17-åring och en 20-åring inför rätta föratt de haft sex" och menar att det "låter som rena medeltiden i[hennes] öron". Texten avslutas med att hon liknar den aktuellalagstiftningen vid att stena en otrogen kvinna.
Men det slutar inte där. I de närmare 300 kommentarer som hunnit trillain när jag skriver dessa rader anser en chockerande majoritet att detmest kontroversiella i sammanhanget är lagstiftningen och inte incesten.

Hur har det kunnat gå så långt att en etablerad journalist i enrikstäckande tidning oförfärat kan gå ut och försvara incest? Denfrågan har jag ställt mig. Svaret är att detta är resultatet av enlångsam men obeveklig process. När vi en gång bestämde oss för attseparera sexua-liteten från reproduktionen och familjebildandet, vardet som att vi öppnade Pandoras ask. För att kunna göra denseparationen blev nästa steg att förneka oföddas mänsklighet ochtrivialisera aborter. Därefter började vi hävda att sexualiteten endastangår den/de som ut-övar handlingen. Den enda regeln för godkändasexuella handlingar blev en princip om "vuxenhet och ömsesidighet".Vidare beslöt vi oss för att degradera kärlek till att handla omkönsdrifter och känsloimpulser. Steget därifrån var sedan inte långttill att påstå att "all kärlek är bra kärlek".

Så hamnade vi till slut här. Med Karin Ahlborgs försvar av incestuösarelationer mellan helsyskon. Hur mycket jag än önskar att det vore ettmakabert undantag tvingas jag ändå inse att det tvärtom är symtomatisktför vår tid.
I Karin Ahlborgs värld är mina värderingar omoderna och medeltida. Pådet svarar jag: hellre det än att vara anhängare av den närsynta,egoistiska och ohejdade hedonism som hon förespråkar. Rätt sak på rättplats, Karin Ahlborg!

Nasrin Mosavi Sjögren
student och samhällsdebattör