Almedalens Fame factory

Så har då årets Almedalsvecka dragit igång. Runt 1000 seminarier anordnas denna vecka vilket är rekord. Förra året låg siffran på 600. Och i min inkorg har Almedalsrelaterad e-post rullat in under ett par veckors tid. Alla vill tala om vad de arrangerar men framförallt att de är där. Alla politik-media-opinion-vd-kändis-någonting är ju där. "Vi finns i Almedalen" "Besök oss i Almedalen" Träffa mig i Almedalen" lyder rubrikerna på e-post och pressmeddelanden som ramlar in. Ja, alla möjliga och omöjliga politiker, journalister, företagstoppar och professionella tyckare hittar du i Almedalen dessa soliga sommardagar.

I denna ankdamm ska alla samlas för att få sina 15 minuter i Almedalsrampljuset. Det handlar om att få så mycket press som möjligt, så mycket pr som möjligt och gärna en och annan ryggdunk av kollegor i branschen. En annan viktig del är nätverkandet. Här finns kontakterna och här byts visitkorten. Och jag medger att Almedalsveckan kan vara riktigt trevlig. För en journalist som jag själv finns intressanta debatter och seminarier att gå på eller medverka i tills jag stupar. Jag ska själv dit i veckan och både medverka i och springa på några seminarier.

Men mitt i detta kryper ändå någon slags känsla av meningslöshet fram inom mig. Vad gör dessa dagar för nytta för en ickemedial person? Alla dessa pengar som läggs ned, all kraft och energi, vad ger det läsare, kunder eller framför allt väljare som inte finns på plats denna vecka utan får med sig bråkdelar från mediarapporteringen? Möjligen kan hoppet och det stora värdet ligga i att huvudarrangörerna, våra sju riksdagspartier, gör sin politik hörd på ett spännande och tydligt sätt men i dessa tider av allianser där alla tycker lika har vi knappast det att se fram emot. Då finns risken att allt som blir kvar av Almedalen blir något slags Fame factory där begåvade personer samlas för att försöka röra vid ett hörn av en framgångsrik mantel och få lite uppmuntran i karriären och utanför rutan sitter alla andra och skrattar eller förfasas i några minuter men när allt väl är över ekar endast oberördheten. Med det sagt hoppas jag att alla positiva och verklighetsförankrade krafter som bubblar i Almedalen denna vecka fortsätter arbeta starkt och konstruktivt för ett bättre samhällsklimat även efter att den sista strålkastaren har släckts i Almedalens Fame factory.

Felicia Sværen
Chefredaktör, Världen idag