Diskussionen om huruvida Sverige är kristet, kommer inte att avta. Sekulariseringsideologerna kommer inte att ge sig med mindre än att det svenska folket aningslöst avsäger sig allt samröre med den kristna tron. Det är därför viktigt att stanna upp och tänka efter varför det skulle vara angeläget att konstatera att Sverige trots allt är ett kristet land. Vi är ett land i andlig nöd och med ett stort behov av väckelse och omvändelse. Så var det även förr under vissa tider. Skillnaden från då, är att det kristna kulturella ramverket som då fanns, nu är på väg att fullständigt erodera. Men det är inte borta.
Inte hjälper det att en och annan ivrare med förakt säger att den kristna kulturen minsann inte betyder att folket lärt känna Jesus. Det är visserligen sant, men det betyder inte att den kristna kulturen är oviktig eller onödig. Tvärtom, den är viktigare än någonsin.

Sverige skulle inte varit Sverige i dag, utan den kristna tron. Vart man än ser, står det kyrkor i vårt land. Lagstiftning, skola, konst och kultur, forskning, kalendrar, med mera – allt har på olika sätt influerats av den kristna tron och kyrkliga aktiviteter genom många århundraden. Att detta inte är lika tydligt i dag betyder inte att det inte fortsätter att utöva inflytande på oss. Det är detta sekularisterna vill radera bort genom att försöka skriva om historien på ett falskt sätt. De förstår inte att ett folks kollektiva minne är dess styrka och en nödvändighet för att kunna orientera sig i nuet. Vi behöver faktiskt veta varifrån vi kommer, både individuellt och kollektivt.

Är då Sverige kristet? Kulturellt, ja! Vår flagga bär inte korset för intet! Och detta faktum kan vi inte negligera. En alltför snäv kristen tolkning av Sveriges andliga och kulturella utveckling vill oftast enbart erkänna den egna kyrkan eller rörelsens insatser i vårt land. Detta snäva synsätt är både felaktigt och farligt. Det ger troende i dag en historielös och grund inställning till livet och skapar också ett högmod som spelar de krafter i händerna som önskar total avkristning i landet. Man bryr sig helt enkelt inte om det förflutna, och då blir det fritt fram för andra att förvanska vårt arv.

Sverige har varit kristet i tusen år och dessa ränder går inte ur hur lätt som helst. Under det forna millenniet har det med jämna mellanrum funnits både djupa förfallsperioder och starka väckelser. I dag lever vi åter i en förfallsperiod, kanske den värsta sedan den kristna tron kom till landet. Vissa kyrkor verkar befinna sig i ett andligt, teologiskt och moraliskt fritt fall. Trons fiender ser detta och anar morgonluft och hånar frimodigare än kanske någonsin förr vår tro, och får media med sig i denna häxdans.
Men här finns en andlig nöd som kommer att resultera i ett nytt uppvaknande, en längtan att följa Jesus mer radikalt, att komma samman i djupare gemenskap och kärlek, att ruska öppen och dold avfällighet ifrån sig och att ropa till himmelens Gud om ett radikalt nytt genombrott för evangeliets kraft i Sverige.

Ulf Ekman
huvudpastor, församlingen Livets ord i Uppsala