När vi når Curt i hemmet i Bollnäs och ber honom sammanfatta sitt händelserika liv så gör han det med orden ”det var värt priset”. Han avslöjar samtidigt att detta är rubriken för hans predikan, när hans högtidsdag firas i Betelförsamlingen i Runemo, söndag 15 januari.

– När jag ser mig tillbaka så känns det ofattbart att åren gått så snabbt. Med facit i hand är jag så tacksam för att jag kunnat bevara troheten mot den vision och kallelse jag fick i unga år, säger Curt.

– Vårt missionsarbete, som började i all ringhet i Kenya för mer än femtio år sedan, har expanderat åt alla håll och bär rik frukt.

Curt har alltid haft en dragning till spänning och äventyr och i tonåren tyckte han att den fromma småländska småbrukarmiljön kändes lite väl trång. I stället lockades han av raggarlivet, med häftiga bilar, brudar och alkohol som kryddor i tillvaron.

Den tiden, i början av 60-talet, drog en väckelserörelse, kallad Maranata, fram genom Sverige. 

– Maranatas möten i danspalatset Rigoletto i Jönköping samlade mycket folk. Min mor och mina bröder ville ha skjuts dit, och då stannade jag också på mötet, berättar Curt.

– Hängivenheten, glädjen och inspirationen attraherade mig. I slutet av mötet gick jag fram till förbönen och där och då började ett helt nytt liv.

Det dröjde inte länge förrän Curt själv började medverka i mötena. Han fick också följa med mer erfarna predikanter till samlingar på andra platser. Han var fortfarande en nyfrälst 20-åring, när han hade två starka upplevelser, som kom att bli avgörande för hela hans framtid. 

– Först såg jag till min förvåning mig själv stå framför en stor skara afrikaner och förkunna evangeliet, berättar Curt.

– En kort tid efteråt skulle jag gå till sängs, då mitt sovrum lystes upp av ett starkt ljussken. För min inre syn såg jag Afrikas karta rullas upp inför mina ögon. Jag tog det som en fingervisning om att jag skulle engagera mig i mission på något sätt. 

Efter en svår personlig kris, då han lämnades ensam med två döttrar, kom Curt och hans bror Ove till Edsbyn och blev engagerade i byns Maranataförsamling.

Där lärde han också känna Ingegerd, som nu har varit hans livskamrat i mer än 50 år. Ingegerd var inte bara villig att ta sig an Curts flickor; hon vågade också ta steget att, som nybliven mamma till sonen Mikael, åka med familjen till ett mödosamt pionjärarbete i sydvästra Kenya. 

– Vi gick in i arbetet med en tydlig strategi i botten, byggd på bön, fasta, evangelisation och ledarundervisning, säger Curt.

– Vår uthållighet och vårt tålamod sattes ofta på prov, men trots primitiva förhållanden fick vi se en väckelse bryta fram, och antalet församlingar och omvända växte starkt.

I dag berör arbetet i stort sett hela Kenya, med omkring 200 000 personer i cirka 1 700 församlingar. 

Trosgnistans mission började i liten skala hösten 1968, då församlingen i Edsbyn-Bollnäs bildade en missionsstyrelse, där Curt ingick som sekreterare.

1983 övertog Curt ordförandeskapet för missionen efter sin svärfar Sigvard Andersson, som avlidit. 2018 överlämnade Curt, efter 35 år, ansvaret som ordförande till Göran Duveskog. Smålandskonferensen arrangerades första gången 1970, på initiativ från Curt. 

– Smålandskonferensen föddes ur en vision jag fick under bön och som församlingen i Edsbyn-Bollnäs helhjärtat ställde sig bakom. Redan första året samlades mycket folk på min föräldragård utanför Vetlanda, trots att den ligger ganska avsides, säger Curt.

2001 flyttades konferensen till Ralingsåsgården.

– Det är svårt att överblicka vilken betydelse konferensen har haft för att utöka vårt kontaktnätverk. Och stora summor har samlats in till såväl sociala som evangeliska satsningar, säger Curt.

I dag är Trosgnistans Mission engagerad i 15 länder.

– Jag är övertygad om att detta arbete kommer växa och utvecklas. Det föddes i väckelse och för mig känns det oerhört angeläget att bevara väckelseådran. Vi tror att Jesu andra tillkommelse är mycket nära, avslutar jubilaren engagerat.