Angående möjligheten för judar att be på Tempelplatsen har fokus den senaste veckan lagts på två israeliska domstolsbeslut från i tisdags respektive fredags. Men det växande fenomenet av judar som vill be på sin mest heliga plats har faktiskt mycket med ett annat fenomen inom den muslimska sektorn att göra.
I tisdags kom Jerusalems tingsrätt med ett beslut om att stilla bön som inte utförs ”öppet” inte kan anses som en kriminell handling. Polisen, och inte minst den nuvarande ministern för offentlig säkerhet, Omer Bar Lev från Laborpartiet, ansåg dock att beslutet kunde leda till upplopp.
Överklagandet som därför framlades till Jerusalems distriktsrätt ledde i fredags till ett nytt beslut, där domaren återupprättade tidigare praxis. Denna har upprepade gånger antagits i Israels Högsta domstol, där man i teorin upprätthåller judarnas och andras rätt att be på Tempelplatsen – eftersom Israel respekterar religionsfriheten – men begränsar denna genom att ge myndigheterna, i praktiken polisen, rätt att förbjuda icke-muslimer att be där om de anser att det kan hota allmän fred och ordning.
Och detta anser polisen. Konsekvent.
Reaktionerna från olika muslimska aktörer efter tisdagens dom blev hot om våld, upplopp och uppmaning till religiöst krig (jihad). Hamas menade att det var ett ”djävulskt och ondskefullt” beslut. Desto mer triumferande var tonen efter fredagens beslut, som uppfattas som en israelisk kapitulation i fruktan för rakethotet från Gaza.
Israel vet, skrev en journalist i Gaza, att ”människor [terrorister] står vid uppskjutningsramperna och bara väntar på det avgörande ögonblicket”.
Det ökande judiska intresset för att besöka Tempelplatsen har många orsaker, men inte minst det faktum att muslimerna har ändrat spelreglerna: Till skillnad från tidigare definierar de nu hela Tempelplatsen som en moské, al-Aqsa, och förnekar att judarna har någon som helst koppling till platsen.
För utomstående ger detta därmed intryck av att judar försöker be i en muslimsk moské – något alla skulle vara överens om är ett oacceptabelt krav. Men Tempelplatsen kan bäst liknas vid en stor, öppen park, som innehåller fyra–fem olika moskéer. Men judarna är inte intresserade av dessa. Man vill helt enkelt bara få stå i stillhet och be på den plats där deras förfäder tillbett i århundraden.
För att upprätthålla det absurda påståendet som förnekar judisk historia, inklusive templet, är muslimerna också tvungna att ställa krav på Västra muren, som de kallar al-Buraq. Västra muren är viktig för judarna endast för att den utgör en stödmur för platsen där templet stod.
Nu kräver Waqf, de muslimska myndigheterna på Tempelplatsen, rätten över även denna plats.
Det finns här ett mönster: För islamister är inget annat än allt nog. Världssamfundet är mer än villigt att låta sig bedras av historieförfalskningen och kommer inte att kämpa för judarnas rättigheter. Det som kan reversera utvecklingen är att Israel tar ett steg framåt i stället för att backa.
På hebreiska finns det ett uttryck (grundat på 1 Mosebok 1:9–13) som säger: ”Tisdagar [den tredje dagen] är dubbelt så goda.” Så var det definitivt förra veckan.
Tumme upp
För de 20 360 nya olim (immigranter) som kommit till Israel det senaste året. Israels årliga aliya-dag firas i dag, onsdag, i samband med denna veckas Tora-läsning, som börjar med Guds befallning till Abraham: ”Gå ... till det land som jag ska visa dig.”
Tumme ner
För Hamas surrealistiska workshop som hölls den 30 september, där man pratade om hur Israels resurser ska fördelas efter att de palestinska araberna har besegrat nationen. Medan Hamasledarna lever i lyx och folket lider, serveras Gazaborna tomma illusioner.