När judiska familjer i kväll sätter sig runt middagsbordet och yngste sonen frågar på vilket sätt denna kväll är olik alla andra, är det nog flera som tänker: ”många”. Det givna svaret är att denna kväll drog Israels barn ut från träldomen i Egypten, och sedermåltiden som inleder påsken hjälper dem att berätta historien.
Men även andra, mer aktuella frågor, kommer nog upp i mångas tankar.
Denna kväll är annorlunda eftersom Iran aldrig har varit så nära att skaffa sig atomvapen; eftersom Israel sällan har varit tvunget att angripa militära mål i arabiska länder i stort sett varje vecka; eftersom hotet för angrepp från Hizbollah sällan har varit större, inte heller det samlade terrorhotet; och sällan, eller aldrig, har sådana saker skett medan försvarsministern har förlorat premiärministerns tillit och står i riskzonen att bli uppsagd.
Men det som förmodligen oroar israelerna mest är att aldrig tidigare i statens moderna historia har misstron mellan stora sektorer i samhället varit så stor som den är nu. Och aldrig har parlamentet fungerat så dåligt som det gör nu, där smala politiska intressen vinner över stora, kanske existentiella, nationella.
En viktig orsak till denna utveckling är dessa så kallade ”echo chambers” (ekokammare, eller filterbubbla). Det sätt på vilket den moderna människan inhämtar information leder ofta till att vi bara får höra och läsa saker som vi håller med om. Algoritmer, vars mål är att utsätta oss för reklam, håller oss kvar på vissa sidor och appar så länge som möjligt.
Ett sätt att göra det på är att förse oss med information som stärker vår övertygelse och bygger vårt ego. Resultatet blir ofta att vi betraktar människor som har en annan syn än vi som att de står utan kontakt med verkligheten – eller är rätt och slätt ondskefulla.
Medicinen mot detta är att prata med varandra – något som det moderna samhället, med sina obemannade butiker, onlinetjänster och hemmakontor, inte uppmuntrar till.
Därför kommer påsken i precis rätt tid för Israel. Påsken är en tid för familjesammankomster och utflykter i våra vackra omgivningar. Israel är ett litet land, så där ute möter man ”hela folket”. Man träffar plötsligt på dessa ”verklighetsfrånvända” personer och inser att de faktiskt är förnuftiga och varma människor som bryr sig både om andra och om det land de bor i. Man inser att det är möjligt att komma överens.
Och detta är vad undersökningar visar: Den stora majoriteten israeler önskar en kompromiss angående lagreformen. Det är många av deras politiker som destruktivt insisterar på totalseger.
Israel behöver stå enat inför nationens alla utmaningar. Ekokammaren måste brytas och respekten för den som har andra åsikter återupprättas. Det positiva är att den judiska traditionen och folkets kollektiva minne gör att vägen tillbaka till en sund enhet är kortare än för de flesta.
Be att påsken får bli en tid av enhet, försoning och ömsesidig förståelse!
Tumme upp:
För Jerusalem Center for Public Affairs konferens, där drygt tjugo representanter från arabiska stater deltog, många av dem från länder utan diplomatisk förbindelse med Israel.
Tumme ner:
För regeringens beslut att inte förlänga Noa Tishbys mandat som sändebud i kampen mot antisemitism och BDS. Hon har gjort ett strålande jobb, och hennes kritik av lagreformen borde inte påverka.