Regnet öste ner över Israel förra veckan och slog nya rekord. Men de påföljande översvämningarna kostade också sju människor livet och tusentals har fått sina hem helt eller delvis förstörda. Utmaningarna som de stora vattenmassorna förde med sig, ledde till att vardagshjältar dök upp. Reportern Nimrod Shein från Haifa gjorde en kort presentation av en oväntad hjälte.
När floden Gaton i Nahariya flödade över alla sina bräddar och förvandlade gatorna i staden till småfloder och stängde in personer i omkullvälta bilar och isolerade byggnader, var en arab bland de första som kom till människors räddning – och bland de sista som gick hem.
Nimrod riktar sig till premiärminister Benjamin Netanyahu och säger: ”Det var inte brandkåren och inte armén som var först ut att rädda dem som var instängda. Den som anlände först var en arabisk traktorförare. Hans namn var – jag hoppas att du sitter ner – Jihad.”
Nimrod använder reportaget för att kritisera Netanyahu för att skapa splittring mellan judar och araber i landet genom sina dåligt förtäckta utfall mot den arabiska delen av befolkningen. Men, fortsätter han, trots den skada premiärministern har gjort så finns det fortsatt solidaritet mellan judar och araber i samhället. När vi står inför livshotande faror, sammanfattar Nimrod, spelar det ingen roll vem man ber till på morgonen, ”för vi är alla människor och vår dröm är helt enkelt att leva – att leva här tillsammans”.
Nimrods två minuter korta reportage har setts tiotusentals gånger. Men några skulle säkert konfrontera reportern med vad som skett när Israel härjats av hundratals bränder de senaste två somrarna. Vid flera tillfällen har det visat sig att israeliska araber anlade bränderna och använde detta som en form av terror. Det finns också många exempel på israeliska araber som har använt sig av annan form av terrorism.
Det finns alltså även traditionell jihad. Men Israel, både judar och araber, behöver bli påmint om Nimrods budskap. Tron på att det går att leva tillsammans får inte kvävas av den lilla minoritet som försöker förstöra det.
Hur som helst är detta ingen enkel situation för en nation. Samtidigt som man mycket väl vet att den absoluta majoriteten av israeliska araber inte har onda avsikter, vet man aldrig när kniven kommer. Man vill omfamna, men måste samtidigt hålla skölden uppe. I en sådan situation har ledarna extra stort ansvar.
Bland de israeliska araberna behöver deras ledare lyfta budskapet om samexistens – och att terrorism är oacceptabelt. Ett sådant budskap har svag effekt om det kommer utifrån. Dessvärre gör israelisk-arabiska politiker det motsatta; man ursäktar, och ibland stöttar, terrorn.
Netanyahu, en person vars inflytande i samhället är enormt, bär ett speciellt ansvar. Han borde hålla sig för god att använda ”det arabiska kortet” för att vinna några få röster. Om inte, sätter han kortsiktiga politiska agendor framför nationens bästa. I så fall är chansen stor att Jihad inte återvänder med sin traktor vid nästa flod – och det kan ge signaler om en värre katastrof än översvämningen.