Trädplantering har i över hundra år varit ett ledande uttryck för den sionistiska tanken – det är en viktig del i att utveckla landet Israel. Men den senaste veckan stoppades trädplanteringen utanför Beersheva på grund av våldsamma demonstrationer, som utfördes av beduiner.

Stenkastning mot bilar, vägavspärrningar och försök att spåra ur tåget blev plötsligt vardag. Regeringen böjde sig för trycket, stoppade trädplanteringen och försöker nu – för femtioelfte gången – förhandla med beduinerna.

Saken gäller markägaranspråk. Den beduinska al-Atrashklanen hävdar ägarskap och godtar inte rättsbeslut (Israels högsta domstol inbegripet) som fastslår att marken är statsägd.

Ärendet om beduinernas krav på stora delar av marken i Negev startade redan vid Israels grundande 1948, men har sedan 70-talet varit ett återkommande tema i rättsväsendet. Israel har gjort otaliga försök att finna lösningar och har byggt städer för beduinerna samt förberett infrastruktur för flera andra – men ytterst få beduiner väljer att bosätta sig där.

En av orsakerna är att olika beduinska klaner gör anspråk på det område där staden är byggd. Detta gör att alla som vågar flytta dit riskerar att bli skjutna av ”ägarklanen”. Så fungerar rättsprincipen i beduinsk kultur.

De senaste åren har kampen om marken i Negev intensifierats. Detta har att göra med Israels stora behov att locka bort invånarna från det extremt överbefolkade Gush Dan, området runt Tel Aviv. Negev behöver utvecklas och det finns både planer och teknologi för att göra det.

Men motståndet från beduinerna har också intensifierats av andra orsaker. Deras tradition menar att marken tillhör dem om deras far och farfar har nyttjat/brukat området. Att behålla marken har för deras del att göra med identitet, kulturtradition och prestige.

Men utöver det har deras motstånd de senaste trettio åren fått mycket starkare nationalistiska och religiösa övertoner. Beduinerna hade tidigare lite gemensamt med de palestinska araberna. De var heller inte speciellt religiösa. Många av dem tjänstgjorde också i den israeliska armén, medan väldigt få gör det nu.

Under det senaste decenniet har Muslimska brödraskapet fått ett starkt inflytande i området. Dessutom har palestinska araber smugglat in ett stort antal kvinnor från Gaza och det palestinska självstyret. Dessa blir andra-, tredje- eller fjärde-fruar till beduinerna och påverkar männen i propalestinsk och islamsk riktning.

Detta bidrar starkt till den explosiva befolkningstillväxten i det beduinska samhället. För fyrtio år sedan fanns det nästan inga moskéer i Negev – nu finns det 450.

Regeringens kapitulation inför våldet förra veckan är en stark varningssignal. Det uppmuntrar till mer våld, och om det fortsätter sätter det Israels kontroll över Negev – och därmed Israels fortsatta tillväxt och framtid – i fara.

Trädplanteringen har inte förlorat sin sionistiska betydelse.

Tumme upp

För israelisk humor. Regeringen har de senaste veckorna godkänt eltillförsel till illegalt byggda beduinska hus i Negev – men stoppat trädplanteringen. Regeringens (fiktiva) respons: ”Ja, det blir ont om träd, men titta på alla de vackra kraftstolparna.”

Tumme ner

För den höga inflationen i Israel, som leder till stora levnadskostnader i ett land där lönenivån för majoriteten av befolkningen redan är otillräcklig. Sedan 2019 har bostadspriserna gått upp med 18 procent.