Återigen är Jerusalem stridens kärna och återigen lyckas majoriteten av våra mediekanaler framställa saken på ett sätt som relativiserar händelserna: som två parter där båda är inblandade i bruket av våld – och där båda är omoraliska. Men mediebilden är ofta ännu mer förvrängd, och israeliska säkerhetsstyrkor presenteras som den kriminella parten som använder sin stora styrka mot obeväpnade muslimer som bara önskar uttrycka sin religionsfrihet.

Medier tenderar att tona ner eller utelämna våldet, stenkastningen, brandbomberna och faran för terrorangrepp. Vem i västvärlden vet att den israeliska underrättelsetjänsten i fredags avvärjde ett större terrorangrepp som tre palestinska araber med automatvapen planerade att utföra i Jerusalem?

Eller att man under 2020 förhindrade över fyrahundra liknande terrorangrepp där skjutvapen var involverade?

Kanske känner man till de tre terroristerna, eftersom två av dem dödades när de öppnade eld mot säkerhetsstyrkorna. Sådant kan ibland få rubriker som: ”Två palestinier skjutna och dödade av israeliska soldater.” Faktamässigt är det rätt – men som beskrivning av den verkliga händelsen är det en lögn.

Våldet och terrorn i Jerusalem de senaste veckorna har inte mycket med israeliska handlingar att göra – men det har allt att göra med olika aktörer i det muslimska samhället. Dessa utnyttjar ramadan, uppskjutandet av valet i det palestinska självstyret (PA) och Sheikh Jarrah-domen (där rätten fastslog att arabiska familjer som tagit över judiska hem måste lämna dem), för att främja egna agendor.

Det speciella den här gången är att mycket av kampanjen försiggår på sociala medier och leds från utlandet. Turkiet och Iran liksom ett antal palestinsk-arabiska aktörer i USA uppeldar till våld och terror. De lokala ledarna, såsom Mahmoud Abbas i PA och Hamas i Gaza, har inget annat val än att hoppa på vagnen. Alla måste framställa sig själva som den största förkämpen för ”palestiniernas sak”.

Abbas önskar egentligen inget bråk eftersom det kan vändas emot honom själv, och för Hamas del får det gärna bli våld och terror – men i Judéen och Samarien. För en ny israelisk aktion i Gaza kan snabbt innebära slutet för Hamasledarna.

I en sådan kruttunna, där så många aktörer försöker skapa oro för att därigenom kunna fördöma Israel, är det inget mindre än imponerande att Israel lyckas behålla Jerusalem som en öppen stad. Genom hela historien är det bara under israelisk myndighet som alla religioner har varit fria att utöva sin religion i staden. Av säkerhetsskäl finns det vissa begränsningar för var och när, men religionsfriheten upprätthålls.

Men så länge ”allt eller inget” ska vara levnadsregeln kommer palestinsk-arabiska och muslimska aktörer att fortsätta med sitt våld och sitt hat. Det är en lek med elden som i ett ögonblick – till exempel genom ett terrorangrepp som israelerna inte lyckas avstyra – kan vända regionen till en krigszon.

Heder till israelerna som dag efter dag lyckas hindra extrema krafter från att se till att detta sker. Men vilken skammens dag det blir för västlig intelligentia när maskerna faller och deras falska bild avslöjas.

Tumme upp

För Israels nationella säkerhetschef, Meir Ben Shabbat, som gav ”Kvartetten” USA, FN, EU och Ryssland klara besked om att inte blanda sig i Israels hantering av det som sker i Jerusalem. Det bara stärker upprorsmakarna, sade han.

Tumme ner

För Turkiets president Tayyip Erdogan, som i lördags anklagade Israel för att vara ”en ond terrorstat [som] hänsynslöst och oetiskt angriper muslimer i Jerusalem”. Erdogan brukar annars sina krafter på att uppmuntra muslimskt våld i Jerusalem.