Under det senaste kriget mot Hamas i Gaza utspelade sig följande telefonsamtal mellan en officer från den israeliska säkerhetstjänsten, Shin Bet (Shabak), och en palestinsk arab i Gaza:
Shabak: Du har kommit för nära gränsstaketet, där det är förbjudet att uppehålla sig för närvarande.
Arab: Vill du att jag ska lämna området och gå hem?
Shabak: Lyssna på mig, min bror: jag vet att du bara vill arbeta eftersom det finns jordbruksmark där […] men jag bryr mig om att du ska få leva och vill inte att du ska bli skadad. Just nu är vi i en krigssituation och det är bättre för dig att stanna hemma.
Samtalet avslutas med att araben ber om tillstånd att slå av kranen för vattningen först, något han tillåts göra, och båda parter önskar varandra och deras respektive familjer beskydd.
Samtalet representerar kärnan av Israels sätt att kriga: man gör allt för att rädda oskyldiga liv. Till denna dag finns det ingen armé i världen som har kommit i närheten av Israels metoder och moraliska standard för att beskydda civila liv hos fienden.
Likväl vidtog FN:s råd för mänskliga rättigheter förra veckan en extrem resolution, där man tillsatte en stående(!) kommitté som ska utreda Israel för krigsbrott, inte bara i Gaza utan också på ”Västbanken” och inne i Israel – inget annat än en förkastlig resolution!
Att länder som Kina, Kuba, Libyen och Venezuela röstade för resolutionen var väntat, men att länder som Danmark, Frankrike, Italien, Japan och Polen lade ner sina röster är en skam och ett nederlag för medmänskliga värderingar. Det vittnar om den moraliska avgrund vi är i färd med att kasta oss utför.
Dessa länders beteende följer det klimat som skapats i stora delar av västvärlden av den absolut övervägande delen journalister, akademiker och politiker. Medan dessa tre grupper gör sig själva till språkrör för mänskliga rättigheter och moral – men bara nämner den uppenbara lagbrytaren, Hamas, pliktskyldigast och som hastigast – bygger de med emotionella bilder och argument upp en bild av Israel som en ondskefull stat utan respekt för mänskliga rättigheter.
Jag menar att sanningen – den fulla bilden – talar till Israels fördel, och jag har som vana att peka ut om jag anser att Israel gör fel. För det gör de. Men att påpeka detta under den ensidiga Israelfördömande atmosfär som råder i vår del av världen, blir nästan hyckleri. Det är som att peka ut ett ogräs i en igengrodd åker; medan man ignorerar alla tusentals Hamas-strån lägger man allt fokus på det enda israeliska strået – som kanske inte ens finns.
Gör man så, har man förfalskat den verkliga bilden. Men i denna alternativa värld, denna illusion, är Israel alltid skyldigt.
Man undrar hur kommande generationer ska beskriva vår generation. Ett alternativ skulle kunna vara ”de som välvilligt lät sig förföras”. För när sanningen, när den stora bilden, är så tydlig som den är i Israels krig mot terror, då är det fullt möjligt för sanningssökande personer att faktiskt finna denna.
Och om någon fortfarande tvivlar, så ger samtalet i början av artikeln en mycket god ledtråd.
Tumme upp
För organisationen ”Save the Hills of Jerusalem”, som kämpar för att förhindra exploateringen av skogarna väster om huvudstaden. Området är en grön lunga och har källor och ruiner från biblisk tid. Expansion är möjlig mot öknen öster om staden.
Tumme ner
För terrororganisationerna Hamas och Hizbollah, som hotar med krig mot Israel över Jerusalem. Politikern Tzvi Hauser menar att nästa konflikt mot Hamas även kommer att inkludera angrepp från Hizbollah, möjligtvis också från andra.