Norra Israel har sex gånger under de senaste tre månaderna varit under raketbeskjutning från terrorister i Libanon. För den vuxna befolkningen i denna delen av landet kastar larmen, dånet från nedslagen och ovissheten dem drygt tjugo år tillbaka i tiden. Runt millennieskiftet besköt Hizbollah med ojämna mellanrum områdena vid Kiryat Shmone, vid foten av berget Hermon, och ända till Nahariya vid Medelhavet, och en generation av barn växte i princip upp i skyddsrummen.
Det andra Libanonkriget, 2006, utlöstes av att Hizbollah kidnappade israeliska soldater, men bakgrunden var de ständiga raketangreppen.
Då antog FN resolution 1701, där det tydligt slås fast att 15 000 FN-soldater ska hjälpa den libanesiska armén att ta full kontroll över området söder om Litanifloden. Hizbollahs närvaro ska elimineras i detta område, och i hela Libanon ”ska det inte finnas vapen utan samtycke från den libanesiska regeringen och ingen annan auktoritet än den libanesiska regeringen” (slutet av paragraf 3; min övers).
I dag är den av Iran understödda terroristarmén Hizbollah den starkaste aktören i Libanon. De innehar omkring 150 000 raketer och kontrollerar Syd-Libanon ända till stängslet vid gränsen mot Israel. Den libanesiska armén och FN-styrkorna opererar bara där Hizbollah tillåter dem.
Civilbefolkningen i området har inget annat val än att acceptera att Hizbollah använder deras städer som terrorbaser och vapenlager.
Men förra veckan hände det oväntade saker. Först dödade sunnimuslimer från Khalde en Hizbollahterrorist, som de menade var ansvarig för mordet på en av deras tonåringar. Då Hizbollah valde att köra begravningsprocessionen rakt genom Khalde, samtidigt som de demonstrativt avfyrade sina automatvapen i luften, gick sunnimuslimska rebeller till angrepp mot dem och dödade tre personer.
Därefter, i torsdags – efter att Hizbollah avfyrat 19 raketer in över Israel och sedan drog sig tillbaka med den flyttbara avfyrningsrampen som var monterad på en pickup – blev de angripna av druser i Chouya. Druserna hade tröttnat på att den shiamuslimska terrorarmén använde deras stad som sköld och därmed utsatte invånarnas liv för fara.
Hizbollah har hela tiden utgett sig för att vara Libanons försvarare, men faktum är att de utgör den största faran för Libanons trygghet.
Men organisationen kanske inte är så stark och skräckinjagande som många har trott; de andra etniska och religiösa grupperna i Libanon verkar alltmer villiga att konfrontera terrorarmén.
Och då återkommer vi än en gång till den internationella gemenskapen, som totalt sviker både Libanon och Israel.
Säkerhetsrådets resolution 1701 var huvudsakligen menad att neutralisera Hizbollah. Nu står Libanon på gränsen till inbördeskrig, och israelerna söker sig ännu en gång till skyddsrummen – i huvudsak på grund av Hizbollah och Iran. Om inte den internationella gemenskapen griper in med kraft kan konsekvenserna bli katastrofala.
Och då är det Iran som måste sättas under press; det är mullaregimen som genom sin förlängda arm, Hizbollah, cyniskt utnyttjar Libanon för sina egna politiska intressen.
Tumme upp
För Israels bästa OS hittills. Landet tog två guldmedaljer (gymnastik och rytmisk sportgymnastik) och två bronsmedaljer (brottning och taekwondo).
Tumme ner
För Israels otillräckliga vägnät, som leder till enorma köer och slöseri med tid i trafikstockningar. I Israel finns det 2 700 bilar per kilometer väg (genomsnittet i andra OECD-länder är 773).