Vad gör man när tusenåriga traditioner kolliderar med moderna demokratiska värden? Frågan har varit aktuell länge, och för Israels del känns ett svar särskilt akut till följd av händelser under den gångna veckan.
Saken gäller hur konflikter hanteras i den arabiska sektorn i Israel, åtminstone i stora delar av denna sektor. I måndags blev en 40-årig israelisk arab skjuten till döds i Nasaret. Senare på dagen sattes det eld på ett hus i Nasarets gamla stadsdel inte långt från Bebådelsekyrkan, varpå huset brann upp. Frågan gällde rivalitet mellan olika klaner i staden.
I torsdags inträffade en liknande händelse i Umm El-Fahm, en annan israelisk-arabisk stad. Men här blev hämndaktionerna mot mordet mycket större i omfång. Så många som sex hus sattes i brand, tillsammans med ett antal bilar, och skottlossning pågick till långt in på fredagen. Bränderna och det okontrollerade skjutandet ledde inte till fler döda, då familjer som tillhörde de två rivaliserande klanerna insåg vad som skulle ske och satte sig i säkerhet.
Klanstrider är vanliga i den arabiska sektorn i Israel. Ibland allierar sig vissa klaner med kriminella gäng, som utför smutsjobbet åt dem. Vid andra tillfällen gör de allt själva. Det finns till och med prislistor på hur mycket man betalar för olika typer av ”aktioner”: 1 300 kronor för att skjuta varningsskott mot ett hus, 1 800 kronor för att sätta eld på en lastbil, 13 000 kronor för att skjuta en person i benet.
Klanstriderna är en urgammal metod som används för att öka en klans inflytande eller för att hämnas när man menar sig ha blivit trampad på. I dessa strider räcker det att man tillhör den rivaliserande familjen/klanen för att man ska bli ett legitimt mål. Ett stort antal personer som inte har haft något med själva konflikten att göra har mördats för att de var bror, farbror eller kusin.
Så hur hanterar man detta? På arabisk sida finns det ingen tvekan om att det måste till en attityd- och värdeförändring. Och de måste själva ta ansvar för situationen. Som det är nu kräver man att polisen ska städa upp, men när polisen kommer motarbetas de. Man delar inte information om gärningsmännen och ibland försöker man förstöra bevis som skulle kunnat hjälpa polisen.
Många av förövarna söker även tillflykt hos det palestinska självstyret, utanför polisens räckvidd.
Men även israeliska myndigheter har ett arbete att göra; de behöver ägna mycket större resurser till att bekämpa kriminaliteten i den arabiska sektorn och arbeta på att förbättra sin image där. Dessutom kan man inte låta de olika klanerna/kriminella grupperna fortsätta kontrollera kommunerna och de budgetar dessa tilldelas. Det har lett till maffiaförhållanden, där man delar ut godsaker till sina egna, säljer mark man inte äger, begär skyddspengar och annat.
Situationen är ohållbar och har lett till att ingen längre känner sig säker på gatorna i de arabiska städerna.
Om båda parter handlar rätt här kan det vara en avgörande faktor för att integrera den arabiska befolkningen i samhället. Det vore i så fall goda nyheter för alla Israels invånare.
Tumme upp
För Bennett-regeringen, som inte är rädd för att byta ut en metod som inte fungerar. Efter att först ha stöttat USA i förhandlingar om Irans atomvapenprogram har man insett att detta inte fungerar och har därför mer legitimitet när man nu kräver handling.
Tumme ner
För terrorister och deras efterapare. De senaste tre veckorna har det varit fem större terrorangrepp i Israel – tre i Jerusalem, ett i Jaffa och ett utanför Tulkarem. Glorifieringen av terror i PA leder ofta till att en terrorist efterföljs av andra.