På tisdag nästa vecka går israelerna till val – för fjärde gången på två år. Enligt omröstningarna de senaste veckorna har styrkeförhållandet mellan de olika partierna förändrat sig något, men det har inte lett till en klar majoritet för det ena eller andra politiska blocket.
Valet kan komma att vinnas eller förloras med några få tusen röster.
Precis som i de tre föregående valen handlar det mesta om Benjamin Netanyahu och väldigt lite om ideologi och politik. De två regeringsavtalen benämns i mindre grad som höger- och vänstersida, och mer som ”pro-Bibi” och ”anti-Bibi”. Däremot finns det tämligen tydliga ideologiska agendor på båda sidor, men flera partier verkar villiga att tona ner sin ideologi till förmån för sin pro- eller anti-Netanyahu-agenda.
Fyra faktorer är särskilt intressanta i förhållande till ett valresultat den här gången. Den första är ”den arabiska rösten”. De arabiska israelernas missnöje med sina representanter har den här gången lett till en nedgång i valintresset, men också – inte mindre viktigt – en tendens att vilja rösta på traditionellt ”judiska” partier, inklusive det förmodat föraktade Likudpartiet under Netanyahu.
Premiärministern har gjort en stor valinvestering i den arabiska sektorn, och omröstningarna visar att Likud faktiskt kan få två mandat från arabiska väljare den här gången. Detta kan bli avgörande.
En kanske ännu mer avgörande faktor kan bli spärrgränsen. Fyra partier kämpar för att komma över de 3,25 procent som behövs för att komma in i Knesset. Om ett parti inte lyckas, är det troligt att de fyra mandat som förloras avgör vilket block som vinner.
Yeminapartiet under Naftali Bennet är en tredje faktor som kan bestämma valutgången. Yemina är ett tydligt högerparti, men Bennet menar att Netanyahu måste gå. Likväl, om det visar sig att högerblocken får majoritet med Yemina, råder det lite tvivel om att han vill gå med i en Netanyahuledd koalition.
Om en sådan majoritet uteblir kan vi komma att få se något av det mest kreativa politiska spel som någonsin genomförts för att bilda en regering i Israel. Sannolikheten är då att Yemina slår sig samman med Gidon Sa’ars Nytt hopp-parti och försöker få med sig Yesh Atid, Israel Beitenu och de två ultraortodoxa partierna, Shas och Yahadut Ha-tora för att uppnå majoritet.
Detta blir ingen enkel uppgift, eftersom de fyra sistnämnda är på kollisionskurs när det gäller stat och religion. Men israelisk politik är känd för kreativa lösningar.
Den fjärde faktorn som alltid måste beaktas i ett val är Benjamin Netanyahu. Han är den mest älskade och mest hatade politikern i Israel, men ingen kan ta ifrån honom att han är en otroligt duktig valkampanjstrateg och erfaren koalitionsbyggare. Av alla möjliga scenarier är nog det mest sannolika att Netanyahu förblir sittande som premiärminister.
Den brittiske fotbollsspelaren Gary Lineker sade en gång: ”Fotboll är ett enkelt spel. Tjugotvå män jagar en boll i 90 minuter och till slut vinner tyskarna.” Något liknande skulle kunna sägas om israeliska val och Netanyahu.
Tumme upp
För Netanyahu: Efter att ha listat en lång rad succéer på det ekonomiska och geopolitiska området – samt covid-19-vaccinet – fastslår doktor Ester Lutzato i en artikel i Ma’ariv: ”Om valet bara hade gällt bedrifter och prestationer, borde Netanyahu ha vunnit med stor majoritet.”
Tumme ner
För Netanyahu, för de nästan anarkistiska förhållanden som hans regering har tillåtit utvecklas i Galiléen och Negev, där arabiska gäng terroriserar samhället med maffiametoder som skyddspengar, mord, misshandel, rån, stöld och narkotikahandel.