Även om det utan tvivel kommer att dyka upp många djupgående analyser och rapporter om saken kan Israel, som första nation i världen, redan nu börja summera coronapandemin. Den här veckan försvann nästan alla resterande restriktioner.
När man ser tillbaka är det lätt att identifiera några stora misstag, men det som tydligast lyser fram är att Israel kommer ut ur pandemin flera månader före alla andra.
Förutom den stora utmaningen, sett i förhållande till en pandemi, att Israels nio miljoner människor bor på ett mycket litet område och att den israeliska kulturen är särskilt intim, var Israels största problem att viruset kom i en tid då nationen stod i en polariserad strid som handlade om personen Benjamin Netanyahu. Detta ledde till upprättandet av en så kallad paritetsregering, där de två dominerande partierna, Likud och Blåvitt, bägge hade vetorätt över den andra partens förslag.
Fronterna hårdnade när Blåvitt, med stöd från Högsta domstolen, drev igenom att politiska demonstrationer fick hållas mitt under pandemin, medan bön och religiösa ceremonier utomhus förbjöds. Detta ledde till politiska dragkamper i en rad andra ärenden och gjorde Israels coronarestriktioner särskilt inkonsekventa och ineffektiva.
Trots detta lyckades Israel på ett antal andra områden: en helt exceptionell hälsovård fann kreativa lösningar för sängplatser, personal och metoder; israeliska organisationer erbjöd en rad gratistjänster och delade ut humanitär hjälp; militären användes för att underlätta humanitära behov; israeliska forskare utvecklade snabba coronatester och tillverkade ett eget israeliskt vaccin som ska vara klart till sommaren; och regeringen kom med generösa ekonomiska paket (även om de inte hjälpte egenföretagarna, som blev de stora förlorarna).
Resultaten var en enorm mobilisering av samhället och något som förde samman olika grupper och gjorde att israelerna på många sätt står varandra närmare i dag än före pandemin.
Israelerna är vana vid krishantering och att tänka utanför boxen. Det har räddat dem gång på gång under loppet av deras 73-åriga historia som modern nation. Men en annan faktor är lika viktig: Israel fruktar inte att göra det som andra inte gör. Premiärminister Netanyahu vägrade till exempel acceptera ett nej under förhandlingar med Pfizer-direktören. Och han lyfte fram argument som överbevisade direktören: Låt Israel bli Pfizers testnation för vaccinet.
Netanyahu har kritiserats för denna procedur, men i dag hänvisar man till Israel i alla möjliga undersökningar som används av andra nationer medan de bestämmer sig för vaccin och tillvägagångssätt för att ta sig ur pandemin. Netanyahus chutzpa (djärvhet) har blivit till hjälp – man skulle kunna använda ordet välsignelse – för världens nationer.
Så, Netanyahu kritiserades internationellt för sin vaccinkamp, men många européer skulle nog önska att de själva hade en ledare som vågade tänka självständigt – en ledare som inte först ser vad alla andra gör innan man ställer sig i samma kö.
Tumme upp
För forskare vid Tel Aviv-universitetet, som har hittat en enkel metod för att avslöja elakartad hudcancer med hjälp av optisk teknologi. Metoden kan upptäcka cancern i ett tidigt stadium och därmed rädda livet på många.
Tumme ner
För ”Tik-tokintifadan”, där araber i Jerusalem angriper, slår och förnedrar ultraortodoxa judar och publicerar det på det sociala nätverket – allt för att få likes i den muslimska världen.