Klockan halv två på natten mellan tisdagen och onsdagen i förra veckan, den judiska Yom Kippur, klättrade två män över staketet in på egendomen Meshek Dor i Mehola som är belägen i Jordandalen. Jordbruket Meshek Dor producerar frukt och grönsaker i stor skala och förra veckan var deras lager fyllda med varor som skulle ut på marknaden.
De två männen satte eld på huvudlagret, som förutom varorna även inrymde traktorer och stora mängder utrustning. Resultatet blev en gigantisk brand som krävde elva brandmansteam för att kontrollera. Skadorna uppskattas till 30 miljoner kronor.
Meshek Dor drivs av far och son som har arbetat med den stora verksamheten från start. Ägarna är kända för sina kvalitetsprodukter och bra priser och vid prisökningar märker de varorna med en kort förklaring till varför priset gått upp. Detta är något som israeler sätter stort värde på i ett samhälle där många är extremt priskänsliga.
En militär spårsökare kunde följa förövarnas avtryck till närmsta arabiska by en kilometer bort. Allt tyder på att det var ännu ett så kallat jordbruksterrorangrepp. Dessa har tyvärr blivit alltför vanliga de senaste åren, både i Jordandalen, Negev och Galileen. De utförs av araber, är nationalistiskt motiverade och riktas mot judar.
År 1909 startade de nyanlända judiska immigranterna i Galiléen en organisation som de gav namnet Ha-Shomer, Väktaren. Målet med den var att skydda de nystartade judiska jordbrukssamhällena från arabiska angrepp. Organisationen blev helt avgörande för att judarna skulle lyckas etablera sig i landet – och kunna utveckla det från träsk, snår och stenhögar till åkermark.
År 2007 startade en grupp israeler organisationen Ha-Shomer Ha-Chadash – Nya väktaren. Man insåg att myndigheterna inte prioriterar gripandet av jordbruksterrorister, och Nya väktaren skickar ut frivilliga för att vakta bondgårdar och jordbruk i utsatta områden nattetid. De inser att utan hjälp, kan bönderna komma att bli tvungna att överge sina åkrar, vilket vore katastrofalt för den judiska staten. Judisk närvaro över hela landet är minst lika viktig i dag som den var för hundra år sedan.
Fortfarande frågar man sig vad det är som motiverar dessa terrorister. Om de inte lyckades driva bort judarna för hundra år sedan – när judarna var i stark minoritet och militärt svaga – hur förväntar de sig att det ska lyckas i dag? Eller är det inte ens en strategi att driva bort dem, utan att de bara motiveras av hat? Eller tror de att judarna har tröttnat och är redo att ge upp bara de fortsätter lite till? I så fall borde Ha-Shomer Ha-Chadash vara ett lämpligt svar på att det senare inte är fallet. Och det är något av styrkan hos israelerna; där myndigheterna misslyckas finns det alltid andra som ställer sig i gapet. Det kan ta lite tid, men det är ett återkommande mönster – det sträcker sig tillbaka till år 1909, minst.
Tumme upp
För Internationella kristna ambassaden som under snart 40 år har organiserat en konferens under lövhyddohögtiden som dragit hundratusentals kristna till landet – en stor uppmuntran och ekonomisk vinst för Israel.
Tumme ned
För Nobelprisvinnaren i litteratur, Annie Ernaux, som vid flera tillfällen har stöttat BDS-kampanjen mot Israel. Ernaux signerade bland annat en uppmaning som starkt förvrider de historiska händelserna vid Israels upprättande.