I Israel är det inte bara Oscarsfilmerna, utan även en sjutton år gammal film skapad av den israelisk-arabiska filmskaparen Muhammad Bakri, som är i rampljuset i dagarna. Filmen heter Jenin, Jenin och ska, enligt Bakris egen beskrivning, ge ”den palestinska historien” av vad som hände när israeliska soldater gick in i Jenin i samband med Operation Defensive Shield år 2002. Målet med operationen var att slå till mot terroristerna och deras infrastruktur. Jenin var på den tiden känd som ”självmordsbombarnas stad”.
Bakris film tar fram en mängd utsagor om påstådda israeliska brott mot mänskliga rättigheter, inklusive angrepp på ett sjukhus och till och med massaker på civila. Filmen skapade stor uppståndelse när den kom ut, och fick efter flera vändor i det israeliska rättssystemet tillåtelse att visas offentligt, även om Högsta domstolen fastslog att filmen presenterar ”en rad lögner”.
Nu har ytterligare en israelisk soldat stämt Bakri, och för första gången blev filmproducenten tvungen att försvara sina påståenden när förhör hölls i rätten i torsdags i förra veckan. Bevisvärderingen pågår fortfarande.
Jenin, Jenin förenar sig med en lång rad filmer, böcker, presentationer, ”rapporter”, föreläsningar och uttalanden som ska visa den så kallade ”palestinska historien” eller ”berättelsen” som man ofta kallar det. Gemensamt för dem alla är att fakta är relativa och anpassningsbara. Själva berättelsen har ett politiskt mål, och man säger det som behöver sägas för att uppnå målet. Detta fenomen börjar långt innan Jenin, Jenin och är faktiskt ett kännetecken för palestinskt-arabiskt historieberättande.
Det palestinska självstyret (PA) har fulländat denna konstart och sålt ”den palestinska berättelsen” till västvärlden. Man har lyckats i så hög grad att när européer i dag tänker på israeliska soldater görs associationer till omoral, våld och brott mot mänskliga rättigheter. Västliga journalister presenterar ofta palestinsk-arabiska terrorister som försvarslösa offer för ”den israeliska ockupationen”. Man bagatelliserar deras terror och kallar dem i stället för militanta eller aktivister. Ibland ursäktar man deras brutalitet och insinuerar att detta är den enda metod de kan använda.
Muhammad Bakri och hans vänner har med andra ord lyckats med sin alternativa historia.
Men oavsett hur mycket lögn som sprids, så finns det likväl fakta. Det finns sanning. I Jenin dödades femtio palestinska araber; över trettio av dem var beväpnade terrorister. Alla civila ombads och fick möjlighet att lämna området innan operationen inleddes. Israeliska soldater besköts från ett sjukhus i staden, men vägrade besvara elden. Israel vägrade bomba Jenin från luften. I stället satte de sina egna soldaters liv i fara genom att skicka in fotsoldater. Som ett resultat miste tjugotre israeliska soldater livet.
Faktabanken kan utökas och fakta måste förstås på rätt sätt, men de är inte förhandlingsbara. I dag står kampen ofta om vem som bäst kan presentera sin historia, oberoende av fakta. Men till slut framstår sanningen starkare än lögnen – förutsatt att någon känner till sanningen och berättar den.
Tumme upp!
För Gennesaret-sjön som nu endast har 120 centimeter kvar till att vara helt fylld. För två år sedan när torkan var som värst, saknades nästan sex meter till full nivå. Det finns stort hopp om att nivån genom mer regn och snösmältning ska stiga till under en meter från fullt innan regnperioden slutar.
Tumme ner!
För ett beslut i Israels Högsta domstol i söndags där man tillät den israelisk-arabiska kvinnan Hiba Jazbek att kandidera i valet till det israeliska parlamentet (Knesset) trots hennes upprepade uttalanden till stöd för terrorister. Beslutet gick igenom med fyra mot fem röster.