Följande ord skapade intensiv debatt i Israel i slutet av förra veckan: ”Att gå tillbaka till Iranavtalet, eller ett liknande avtal med några små förbättringar, är dåligt och galet.”
Orden uttalades av stabschefen för den israeliska armén (IDF), Aviv Kochavi, och kritiken mot honom går ut på att han talar tvärtemot vad president Joe Biden har sagt är hans ambition: att ta USA tillbaka till kärnkraftsavtalet från 2015 (JCPOA), vilket president Trump tog USA ut ur.
En sådan offentlig kritik av honom kan göra den nya administrationen i Washington mindre villig att lyssna på Israels synpunkter, menar man särskilt på den israeliska vänsterkanten. Därtill kritiserar de tidpunkten och menar att det inte är IDF-chefens uppgift att skicka dylika ”politiska budskap”.
Den iranska mullaregimens fotavtryck och ambitioner är uppenbara: de är världens största sponsor av terror. De senaste 40 åren har de stått bakom terrorangrepp världen runt. De understödjer ett antal krig och oroligheter i regionen och försöker med hjälp av dem bli regionens dominerande makt. De har byggt upp en fruktansvärd arsenal av missiler som kan bära kärnvapen.
Och de kommer allt längre i framställningen av atombomben.
Allt detta är beroende av en sak: enorma summor pengar. Ett amerikanskt återinträde i JCPOA skulle upphäva de ekonomiska sanktionerna och innebära stora intäkter till Iran. Och om inte en drastisk förbättring sker när det gäller till själva JCPOA-avtalet, kommer det även att garantera en iransk atombomb inom några år – en bomb sanktionerad av avtalet.
Det är dock utopiskt att tro att en sådan avtalsförbättring skulle ske.
Israel är den nation som Irans ledare gång på gång har markerat för utplånande, och stabschefen för IDF är den man som är operativt ansvarig för landets säkerhet. Han har ett moraliskt ansvar att göra allt som står i hans makt för att garantera denna säkerhet – och helst utan att använda sig av krig. Kochavi har därför full rätt – man kan till och med säga plikt – att säga det han sade.
Israel försökte med hjälp av diplomati och därefter via Netanyahus öppna konfrontation i USA:s kongress förhindra JCPOA-avtalet. Israels position var tydlig, men president Barack Obama pressade ändå igenom det. Joe Biden var då vicepresident, och man kan inte tvivla på hans nuvarande intentioner.
Kochavi försöker därför använda en annan kanal för att nå ut med budskapet: en militär, opolitisk kanal. Heder åt honom för detta!
Västliga medier och politiker har inte kommenterat Kochavis uttalande i någon större grad. De vill inte ta den debatten. De har troligen intalat sig själva att ett kärnfysiskt Iran inte utgör någon fara för dem. Därtill önskar de stabilitet i regionen och menar att det lönar sig att hålla mullaregimen nöjd. Och inte minst vill de återuppta handeln.
Man verkar inte ha lärt sig läxan om den destruktiva potentialen i fundamentalistiska regimer – inte ens en regim som gång på gång har visat vilka ”värden” de står för.
Återigen står Israel ensamt som en varningslampa till försvar för demokratiska och medmänskliga värden. Måtte Israels ledare få den styrka och vishet de behöver!
Tumme upp
För israelernas kreativitet och ironi; efter att premiärminister Netanyahu inledde sin kampanj bland arabiska väljare (något han tidigare varnat för), har han fått det arabiska smeknamnet ”Abu Yair” – ”Far till Yair”, hans mycket kontroversielle sons namn.
Tumme ner
För israelisk inkonsekvens; för att förhindra pandemin har man vägrat inresetillstånd för palestinsk-arabiska arbetare från Judéen och Samarien, men tillåter tusentals av dem att gå genom hål i säkerhetsstängslet. Öppet eller stängt – bestäm er!