Den relativt tillbakahållna israeliska reaktionen på kriget i Ukraina har kritiserats för att inte vara tydlig nog i sitt fördömande av Rysslands invasion av grannlandet. Det är lätt att förstå den kritiken. Samtidigt finns det ”en israelisk dimension” av det pågående kriget som är unik för den judiska staten på flera sätt.
Både Ryssland och Ukraina är hem för hundratusentals judar. Enligt Ukrainas chefsrabbiner finns det 360 000 judar i landet. Dessutom finns det normalt tiotusentals judar med dubbelt israeliskt-ukrainskt medborgarskap. Siffrorna är ännu högre i Ryssland.
Historiskt har antisemitismen ett förfärligt förflutet i länderna, och även om den stora majoriteten i båda länder tar avstånd från fenomenet, har hatuttrycken mot judar det senaste decenniet intensifierats – liksom i Europa och andra delar av världen. Ju synligare Israel blir i sin positionering, desto större är faran för angrepp mot judar i det ena eller andra landet. Som så ofta förr i historien blir det minst angrepp på judarna om de håller sig ”osynliga”.
En annan aspekt är Syrien. Israels möjlighet att slå ut Irans militära uppbyggnad i Syrien är absolut nödvändig mot vad som kan bli ett existentiellt hot. Ryssland, med sin stora militära närvaro i Syrien, kan skapa stora problem för Israel om landet skulle provoceras att stå emot de israeliska angreppen. Detta skulle också kunna leda till att Hizbollah och andra terrororganisationer fick större tillgång till vapen samt att friare kunna bruka syrisk mark i sina angrepp mot Israel.
I Jerusalem överväger man nog också vilken nytta ett tydligare israeliskt fördömande skulle kunna ha. (Utrikesminister Yair Lapid gav visserligen ett måttligt fördömande av den ryska attacken, men därefter har det varit tyst.) För den israeliska regeringen har matematiken varit att ett kraftigt fördömande som inte förändrar situationen – men som drastiskt kan öka risken för landets egen säkerhet – inte är visdom. Frågan är likväl hur länge man kan hålla den positionen.
Det råder inget tvivel om att israelernas sympati ligger hos ukrainarna – det framkommer tydligt i media, som kritiserar sin egen regering för dess relativa tystnad. Och det finns nog ingen annan nation som starkare kan identifiera sig med ukrainarna; få nationer vet vad krig är så som israelerna gör.
Dessutom är runt tjugo procent av befolkningen i Israel rysk/ukrainsktalande, och när man hör dem uttala sig i media, oavsett om de kommer från Ryssland, Ukraina, Kazakstan, Moldavien, Baltikum eller Georgien, lider alla av det som pågår.
En israel ställde på sociala medier frågan om hur hans landsmän med ursprung i Ukraina och Ryssland kommunicerar med varandra i denna svåra tid. Responsen kom i massor, och var entydig; som en man. Israels ryssar och ukrainare gråter tillsammans.
Tummen upp
För Ukrainas judiske president Volodymyr Zelenskyj som i ett personligt telefonsamtal till Ukrainas chefsrabbi bad judar världen över att be för landet. Och tumme upp för alla kristna som gör samma sak.
Tumme ner
För USA:s till synes blinda vandring mot ett nytt, och sämre, atomvapenavtal med Iran. Och det trots tydliga löften om att inte ingå ett sämre avtal. Återigen beväpnas en terrorregim, med USA:s godkännande.