Väldigt få känner till terrorangreppet utanför Jeriko förra lördagen, den 28 februari, som skulle ha kunnat bli ett av de värsta angreppen någonsin. I restaurangen Mi Casa vid den populära rastplatsen Almog, på vägen mellan Jerusalem och Döda havet, satt ett trettiotal israeler. Sabbaten är dagen för Döda havs-besök och Almog ett perfekt viloställe längs vägen.
De två väpnade terroristerna smög sig fram till ingången och en av dem öppnade eld. Men bara en kula hann avfyras innan automatvapnet hakade upp sig. Ingen blev träffad. Efter lite fumlande sprang terroristerna tillbaka till bilen och skyndade i väg från brottsplatsen.
I en dryg vecka gömde sig terroristerna hos familjer och anhängare i flyktinglägret Akbat Jabr i Jeriko. Den israeliska armén placerade en säkerhetsring runt staden och kontrollerade alla som rörde sig ut och in.
Detta är ovan kost för Jeriko. Staden har i princip varit en lugn oas bland städerna i det palestinska självstyret (PA) ända sedan Al Aqsa-terrorkriget 2000–05. De är inte vana vid belägringar och IDF-operationer i staden. Invånare i Jeriko som intervjuades i israelisk tv sade däremot att de stöttar terroristerna och att Israel inte kan förvänta sig annat från ett ”ockuperat folk.”
Det sista påståendet är fel, dels för att ordet ”ockupation” inte passar i det här sammanhanget, dels för att ett ockuperat folk sällan riktar sina angrepp mot oskyldiga civila och därför med rätta räknas som terrorister.
I måndags morgon slog israeliska styrkor till mot terroristernas gömställe och dödade fyra till sex av dem (antalet varierar i rapporterna) i en skottväxling. De var i färd med att planera flera angrepp.
Den stora frågan är nu om även Jeriko åter dras in i terrorvågen. Det var en lokal Hamasgrupp som utförde angreppet på Mi Casa, vilket inte bådar gott för Jerikos framtid. Om Hamas har lyckats bygga upp flera sådana grupper i staden kan ytterligare israeliska aktioner, säkerhetskontroller och begränsningar i invånarnas rörelsefrihet leda fler unga med hett blod in i terroristernas led.
På grund av Jerikos känsliga läge i korsningen av vägen i öst–västlig riktning mellan Jerusalem och Döda havet, samt nord–sydlig riktning mellan Eilat och Galiléen, blir en eventuell IDF-ring runt staden väldigt strikt.
De yngsta minns inte vilka konsekvenser detta fick för tjugo år sedan. Staden, som hade varit en vacker turistmagnet, blev på grund av terrorismen en sömnig, usel stad där arbetslöshet och fattigdom regerade. De senaste åren har Jeriko gjort en liten comeback – som nu riskerar att förstöras igen.
Som genom ett Guds under misslyckades angreppet vid Almog. Liknande angrepp avvärjs nästan dagligen, antingen genom IDF-operationer, kontrollstationer, alerta soldater och civila, terroristernas oduglighet eller ett Guds mirakel. Att dessa saker inte rapporteras i våra medier – hur påverkar det svenskens förståelse av konflikten?
Tumme upp:
För Israels beduinska soldater som, speciellt i en tid när beduinska klaner terroriserar Negev med maffiametoder, påminner om att majoriteten av minoritetsgruppen faktisk stöttar och ser sina IDF-soldater som förebilder.
Tumme ned:
För den politiska oppositionens metoder i kampen mot reformer i rättssystemet. De överdriver konsekvenserna av reformen och vägrar samtidigt alla förhandlingar om inte reformen fryses. Så driver man inte politik.