Hur den nya israeliska regeringen kommer att se ut är ännu inte klart, men något som är väldigt tydligt är att förhandlingar om upprättandet av en palestinsk stat baserat på den Gröna linjen (alltså i Judéen och Samarien, ofta kallat Västbanken) inte kommer att vara en prioritet.
Och då är man helt i linje med det palestinska självstyret (PA), som inte heller söker en sådan stat, enligt en ny undervisningsserie på deras officiella tv-kanal.
I Bryssel är en palestinsk stat däremot hög prioritet, och i USA verkar den nya Biden-administrationen också vilja vända tillbaka till detta paradigm, som de senaste trettio åren har lett till en alltmer intensiv konflikt, upprättandet av terrorregimer i Gaza och Ramallah, en låst situation samt förlust av oskyldiga liv.
Idén om en palestinsk stat i Judéen och Samarien, eller ”innanför den Gröna linjen med ömsesidigt accepterade förändringar”, som det så fint heter, förutsätter naturligtvis att detta är något som det palestinsk-arabiska ledarskapet önskar. Det är därför tv-serien, som kallas Lexicon of the revolution och som har översatts av Palestinian Media Watch, är så intressant.
Serien hänvisar till Palestinska befrielseorganisationens (PLO) grundläggande dokument, eller ”charter”. PLO utgör PA:s kärna, och PA-ledaren Mahmoud Abbas är även ledare för PLO. PLO:s charter finns i en version från 1964 och en från 1968, som båda säger att organisationens mål är upprättandet av en palestinsk stat som omfattar hela det erkända Israel.
Man kräver alltså Israels utplåning.
I samband med Osloförhandlingarna krävde naturligtvis Israel att man i PLO-stadgan skulle stryka de delar som talade om landets utplåning, och 1998 bevittnade dåvarande president i USA, Bill Clinton, ett PR-jippo som PLO-ledaren Yassir Arafat organiserade i Gaza. Till denna dag hävdar man i Västvärlden att de nödvändiga förändringarna i stadgan gjordes vid detta möte.
Men Lexicon of the revolution kullkastar den verklighet som västvärlden har skapat. Där går man direkt till 1964-versionen och pratar i detalj – samtidigt som man för tydlighetens skull visar kartor – för att fastslå att ”Palestina” är det vi andra kallar Israel.
Det är ett välkänt faktum att PLO upprättades medan ”Västbanken”, Gaza och Golanhöjderna ända ner till Gennesarets sjö var i arabiska händer. PLO är därför noga med att påpeka att trots att man definierar ”Palestina” som det område det brittiska mandatet kontrollerade (artikel 2), är de tre tidigare nämnda områdena exkluderade (artikel 24).
Vad är det då PLO vill frigöra? Det erkända Israel. Lexicon of the revolution hade möjligheten att korrigera ”missförståndet” – men valde att bekräfta det.
Insisterandet på en tvåstatslösning kan låta intellektuellt bra, rättfärdigt och upplyst i västliga öron, men det hindrar kreativt tänkande på alternativa lösningar som på kort sikt kan förbättra det dagliga livet för alla i området och på lång sikt leda fram till en lösning där människor faktiskt kan leva normala liv – utan en palestinsk stat.
Tumme upp
För Israel, som – trots alla sina unika utmaningar – hamnade på tolfte plats i World Happiness Report för 2020, vilken baseras på frågor om människors valfrihet att styra sina egna liv, korruption bland myndigheterna och folks generositet. Finland kom etta, Sverige på sjunde plats.
Tumme ner
För PA, som förra veckan höll sin årliga hyllning av Dalal Mughrabi, som i mars 1978 ledde ett terrorangrepp där hennes grupp mördade 37 israeler, inklusive 12 barn. I dag finns torg, gator och sommarläger uppkallade efter Mughrabi.