President Joe Bidens besök i Israel gick bättre än vad jag förutsade i förra veckans artikel – inte minst om man tittar på de många positiva uttalanden Biden gjorde om känslan av att “komma hem”, att vara “en sionist”, samt hans genuina värme i mötet med förintelseöverlevare på Yad Vashem.
Jerusalemdeklarationen som Biden och premiärminister Yair Lapid skrev under talar också varmt om relationen mellan de två länderna.
Om man därför väljer att se saken från detta håll, kan man känna sig nöjd med besöket. Problemet är att med politiker är det ofta det halvtomma glaset som är själva budskapet. Det är orden mellan raderna som talar. Och då blir budskapet ganska annorlunda. Låt oss titta på tre konkreta saker.
1. Under samtalen med Lapid krävde Biden att USA skulle informeras på förhand om varje israelisk utbyggnad i Judeen och Samarien (Västbanken). Med andra ord, när Israel från och med nu ska bygga bland bosättningarna i Judéen och Samarien har USA nästan vetorätt, antingen med hjälp av politiska påtryckningar eller en demoniserande mediekampanj. Detta är potentiellt ödeläggande för judisk närvaro i Judéen och Samarien. Men jag skulle inte bli överraskad om israelerna hittar vägar runt detta. Deras koppling till området böjer sig inte för omoraliska politiska agendor.
2. President Bidens besök i östra Jerusalem utgjorde det första besöket av en amerikansk president i denna del av staden – och amerikanerna insisterade på att göra det utan officiella representanter från Israel. Budskapet är: USA erkänner inte östra Jerusalem som israeliskt. Det var en present med tydlig hint om att Jerusalem ska delas och att en palestinsk-arabisk huvudstad ska upprättas där.
3. Förutom Donald Trump har ingen tidigare amerikansk president besökt Västra muren under sin regeringstid. Man besöker i stället Yad Vashem. Förintelsemuseet sänder ett humanitärt budskap, och det är enkelt, faktiskt nödvändigt, för alla att ställa sig bakom detta. Som någon cynisk sade: ”alla älskar döda judar”.
Ett besök vid Västra Muren sänder däremot ett budskap, naturligtvis om tro, men också om judiska historiska band och rättigheter. Om man, som Biden, menar att Israel är en ockupationsmakt i östra Jerusalem, kommer ett besök där sända ett oklart budskap. Amerikanska presidenter undviker därför platsen – Trump var det lysande undantaget.
4. Jerusalemdeklarationen talar varmt om Abrahamsavtalen, fred med arabiska nationer, och nämner både Lapids och Naftali Bennets bidrag – men utelämnar arkitekten bakom avtalen, Benjamin Netanyahu. Deklarationen säger heller inget nytt, utan är en lista över samarbetsområden mellan Israel och USA. Den är formulerad först och främst som ett bidrag till Yair Lapids valkampanj; en extremt problematisk inblandning i Israels demokratiska process från en amerikansk administration.
På kort sikt var Bidens besök en boost för Israel – på lång sikt skapade det farliga prejudikat.
Tumme upp
För arkeologer som har restaurerat och säkrat en drusisk fästning från 1600-talet byggd i Arbels klippvägg vid Genesarets sjö. I grottorna där gömde judiska rebeller sig för Herodes för 2 000 år sedan.
Tumme ner
För försvarsminister Benny Gantz som försöker trumfa igenom godkännandet av hundratals olagligt byggda arabiska hus i Batir i Judeen, ge staden en massa ny mark och därmed skära av bosättningen Gush Etzion från Jerusalem.