Regavim (se fotnot) är en israelisk icke statlig organisation (NGO) vars mål och mission är att bevara och skydda Israels landresurser genom att förhindra illegalt beslagtagande av mark och att skydda rättsstatsprincipen i frågor som rör markanvändning, även i område C i Judéen och Samarien. Marken i område C ligger under israelisk civil och militär kontroll, helt enligt Osloavtalen, och är med andra ord en del av den israeliska staten.
Regavim arbetar med sin vision på en mängd olika sätt, bland annat genom att bjuda in utländsk media på studieresor för att få se fakta på marken och möta de inblandade, när så är möjligt. Detta sker ofta i samarbete med organisationer från den palestinska sidan. Media får på så sätt både se och höra hur det ser ut på ”bägge” sidor.
Häromveckan arrangerades en sådan studieresa med Regavim och organisationen MediaCentral. Vi besökte området strax öster om Jerusalem, vilket går under namnet E1 (East 1) som i sin tur ligger i område C. Redan 1994, under Osloavtalen, beslutades om en israelisk byggplan för E1, med över 3 000 nya bostäder. Det är 28 år sedan, och orsaken att det inte blivit några nya bostäder ännu är att internationella organisationer (bland annat EU, FN och hundratals olika NGO:s) satt käppar i hjulet sedan dess. Under dessa 28 år har palestinierna hunnit med att belamra området med illegala byggen, beduinläger och massor med miljöfarliga sopberg strax i närheten som förgiftar grundvattnet för alla.
Planen att börja bygga bostäderna i område E1 är nu åter aktualiserade, och palestinierna gör allt de kan för att stoppa det. Vi var inbjudna att höra argumenten från bägge håll och besökte bland annat den judiska bosättningen Maale Adumim, där vi fick träffa regionfullmäktige för Binyaminaområdet, Rafael Engel. Sista besöket för dagen var den palestinska staden al-Azariya, granne med den judiska bosättningen. Dit var representanter för Regavim inte välkomna (diskriminerande i högsta grad), men resten av oss fick träffa borgmästaren, Khalil Abu Al-Rish, och stadsarkitekten. Innan vi anlände till al-Azariya blev vi uppmanade av MediaCentral att inte ställa några ”utmanade” frågor till borgmästaren – helt i neutral anda.
Den israeliska sidan presenterade fakta, kartor, problem och utmaningar, förklarade framtida planer som även inkluderade samlevnad med palestinierna. Den palestinska sidan hade inga planer att presentera, inget om samlevnad med de judiska grannarna, inget om miljöhantering (vi var omringade av sopperg). De talade endast om ”ockupationen” (Israel), ”apartheidmuren” (säkerhetsbarriären), och hur Israel stjäl landet från dem – och vi fick inte ställa några utmanade frågor. Man tar sig för pannan!
Så fort vi steg av bussen vid ett av alla miljöfarliga sopberg dök det upp massor med pojkar, och två av dem kom ridande på en åsna. Pojkarna var smutsiga, barfota och beväpnade med varsin pinne som de frenetiskt slog åsnan med. Några ur sällskapet blev alldeles till sig och ville filma. De tog barnen åt sidan, pekade hur de skulle rida, med omtagning efter omtagning. Åsnan lunkade hit och dit alltmedan pinnarna ven i luften. Slagen hördes som dova smällar i bakgrunden då borgmästaren dundrade på om ”ockupationen.” Vedervärdigt!