Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön.
2 Krönikeboken 15:7

Världen idag

Israels dåvarande utrikesminister Simon Peres och PLO:s dåvarande ledare Yassir Arafat firar ettårsdagen av Osloavtalet. Men även detta avtal bröt palestinierna genom en tsunami av terror mot Israel, dels under mitten av 1990-talet och sedan igen med den andra Intifadan, åren 2000–2005, skriver Christian Toledano Åsbrink. Foto: Terje Bendiksby/NTB Scanpix/TT

Självbestämmande enligt folkrätten är något man förtjänar

Israelkommentar · Publicerad 00:10, 4 jun 2020

Självbestämmande i enlighet med folkrätten ges till ett folk/nation som har en distinkt historia, kultur, språk och religion. Detta folk/nation behöver också ha en politisk vilja till självbestämmande, samt ett territorium med tydliga gränser.

Att ha rätt till självbestämmande betyder inte nödvändigtvis att man per automatik får rätten till en egen stat. Exempelvis har inte samernas rätt till självbestämmande i Sverige resulterat i ett eget Sameland.

Under den brittiska mandatperioden, 1920–48, ville araberna i mandatet skilja sig från judarna, och man gjorde så genom att identifiera sig som arab i ett framtida Storsyrien, snarare än palestinier, eftersom judarna identifierade sig som palestinier. Efter 1948 blev alla invånare i Israel israeler, inklusive alla de flyktingar som kom till landet.

I det av Jordanien och Egypten illegalt arabiskt-ockuperade Judéen, Samarien och Gaza blev merparten av araberna där flyktingar – inte egyptiska medborgare. Jordanien gav en del medborgarskap, men resten förblev flyktingar. Man krävde inte ett eget arabiskt Palestina på de illegalt ockuperade områdena under denna tid. Det skedde först när Israel – legalt – återtog dessa områden 1967.

Tanken på de arabiska palestinierna som ett distinkt folk föds därför efter sexdagarskriget 1967. Deras distinkta historia är viljan att skilja sig från judarna; i övrigt är kulturen, språket och religionen så som i de kringliggande arabiska länderna. Detta är inte konstigt alls, eftersom de flesta härstammar från Israels grannländer.

Beakta detta i motsats till judarna, vars historia är fyratusen år gammal, med start i just Judéen och Samarien.

När det gäller den politiska viljan till självbestämmande har de arabiska palestinierna erbjudits självständighet ett flertal gånger, något de vägrat lika många gånger.

Innan Israels självständighet 1948 så erbjöd sig världssamfundet (NF 1937, och sedan FN 1947) att dela upp det judiska Palestina i två delar – araberna vägrade blankt. De vägrade för att de inte kunde acceptera existensen av ett judiskt Palestina. Israel har sedan självständigheten 1948 erbjudit de arabiska palestinierna ett eget land vid ett flertal tillfällen, men de arabiska palestinierna har fortsatt vägra. Som enda grupp i världen med aspirationer om ett eget land, är de globalt unika i denna bemärkelse.

Nu kan man ju möjligtvis hänvisa till Osloavtalen, men palestinierna bröt dessa direkt genom en tsunami av terror mot Israel, dels under mitten av 1990-talet och sedan igen med den andra Intifadan, åren 2000–2005. Och terrorn fortsätter till dags dato.

De arabiska palestinierna kan fortfarande inte acceptera existensen av ett självständigt judiskt land. Bevisen på detta är många, och följande illustrerar det tydligt:

När palestinierna 2014 lägger in ett klagomål mot Israel hos den Internationella brottmålsdomstolen (ICC) inleder de med en förklaring om vad Palestina är. Där menar de att dagens Palestina är detsamma som det brittiska mandatet för Palestina, enligt 1922 års gränser, alltså hela den moderna staten Israel. Med andra ord anser de inte ens att Israel existerar. Fortfarande.

Så, när det gäller den politiska viljan till självbestämmande vill jag argumentera att den inte finns, för deras sätt att se på självständighet innebär Israels utplånande. Dessutom är det tydligt att gränserna till ett självständigt Palestina är otydliga.

Självbestämmande enligt folkrätten är något man förtjänar, inte något man tilldelas, och där ligger de arabiska palestinierna inte ens i startgropen.

Israel har sedan självständigheten 1948 erbjudit de arabiska palestinierna ett eget land vid ett flertal tillfällen, men de arabiska palestinierna har fortsatt vägra. Som enda grupp i världen med aspirationer om ett eget land, är de globalt unika i denna bemärkelse.

Inget kommer att hända om inte vi är törstiga.

Inför söndag Joh 2:1–11 Evangelietexten den här helgen är från bröllopet i Kana. Jesus, helt utan åthävor och... torsdag 14/1 00:20

Anders Tegnell: Ingen såg det extrema komma

Corona. Folkhälsomyndigheten kunde inte förutse att coronaviruset skulle ge upphov till en en så stor... måndag 18/1 12:08

Joggande judinna mördad – ett offer för tystnadskultur

Israelkommentar Den 20 december 2020 är israeliska sexbarnsmamman Esther Horgan ute på sin vanliga joggingrunda....