När min kropp och mitt hjärta ger upp, är Gud mitt hjärtas klippa och min lott för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Svenske statsministern Olof Palme (t h) var en av de första västledarna som öppet anklagade israelerna för nazism, samtidigt som han med öppna armar välkomnade PLO-ledaren Yassir Arafat till Sverige. Foto: Bertil Ericson/TT

Om 68-rörelsen och EU:s relationer med Israel

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 14 nov 2019

I år har det gått sextio år sedan Europeiska gemenskapen och staten Israel slöt diplomatiska förbindelser. Att detta jubileum närmast gått spårlöst förbi har sina orsaker. Misstron mellan Europa och Israel är alltjämt stor och kan inte trollas bort av ett minnesår.

Ändå är det omöjligt att tänka sig en judisk stat utan Europa. Det var i Europa som tanken på en judisk stat först fick luft under vingarna, efter att den ungerske journalisten Theodor Herzl kallat samman till den första sionistkongressen i Basel, Schweiz, 1897.

Det skulle visserligen dröja ytterligare tjugo år innan regeringen i London utlovade stöd för ett judiskt nationalhem i mandatet Palestina, men när denna brittiska befästelse, under fredskonferensen i Sanremo, Italien, 1920, blev en del av folkrätten, hade grunden till en framtida judisk stat lagts. Grunden lades i Europa.

Men bilden av Europa som format det judiska folkets öde blir inte komplett utan att man även nämner Auschwitz-Birkenau, Buchenwald, Treblinka, Dachau, Theresiestadt, Bergen-Belsen etcetera. Det var i dessa dödsläger som ödet för miljontals judar beseglades av tyska bödlar, ofta i nära samarbete med den lokala befolkningen.

När de diplomatiska relationerna mellan den nya Europeiska gemenskapen (EG) och Israel etablerades 1959, hade det knappt gått fjorton år sedan nazisternas sista koncentrationsläger hade stängts i Europa. I både Europa och Israel ville man bygga en gemensam framtid i fred och trygghet.

Men det historiska minnet är kort. Som Tomas Dixon skriver i sin utmärkta bok Israel och hela världens framtid så förändrades relationerna mellan Israel och EU snabbt under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet. Förändringen hade ingenting med folkrätt att göra, utan var i stället ett utslag av den så kallade 68-våren.

Konsekvenserna av denna studentrevolt har beskrivits ingående i denna tidning och behöver inte upprepas. Men ibland har man glömt hur genomgripande konsekvenserna var även angående synen på Israel. 

På samma gång som studentrevolten ville rasera traditionella borgerliga värderingar inom samlevnad och familjeliv, ville man även skrota geografiska och moraliska gränser. ”Imagine there are no countries and no religion, too” sjöng John Lennon, och studentrevolutionärerna höll med.

Synen på Israel kom därför att präglas negativt i dubbel bemärkelse eftersom den var ett uttryck för såväl nyspirande nationalism som gammal gudstro.

När Otto von Bismark under 1800-talet hade förklarat judarnas historia som det yttersta beviset för Guds existens, hotade således den judiska statens nyfödelse att omkullkasta 68-rörelsens vision om en ny värld, där det varken fanns några geografiska gränser eller någon gud. Israel var stötestenen.

Det var i kölvattnet av denna ung­doms­revolt som även EU:s inställning till staten Israel skulle komma att omdefinieras. Samtidigt som Israel i början av sjuttiotalet av Sov­jet­unionen och dess allierade anklagades för rasism på FN-nivå, bytte även Europa sida.

Efter Yom Kippur-kriget 1973 ställde man sig bakom Arab­för­bundets krav på israeliskt tillbakadragande till 1949 års gränser, trots att förbundets målsättning från första början hade varit densamma som för Hitler. Men när Hitler ville förinta det judiska folket nöjde sig Arabförbundet med att förinta den judiska staten.

I bakgrunden fanns naturligtvis även arabländernas oljevapen, men i grunden handlade det om en ideologisk kursändring som framför allt drabbade Israel. Mindre än trettio år efter att röken från de sista gasungnarna i Europas koncentrationsläger hade skingrats, anklagades de judar som hade överlevt infernot – och mot alla odds lyckats bygga upp en egen judisk stat – för rasism och nazism!

Bakom kritiken stod framför allt den nya vänstern. Svenske Olof Palme var för övrigt en av de första västledarna som öppet anklagade israelerna för nazism, samtidigt som han med öppna armar välkomnade PLO-ledaren Yassir Arafat till Sverige.

Alltsedan 1973 kan EU:s relationer till staten Israel närmast betecknas som schizofrena. På det officiella planet värnar man gärna ett nära samarbete, men i grunden ser man fortfarande Israel som det stora hindret till fred i Mellanöstern.

Samtidigt som man ser genom fingrarna med (och ekonomiskt stöder) palestinsk uppvigling till hat och terrorhandlingar, vill man göra livet svårt för den judiska staten, bland annat genom att ursprungsmärka varor från de omtvistade territorierna och indirekt uppmana till bojkott i stället för att stödja ekonomiskt samarbete mellan israeler och araber.

Det europeiska projektets huvudmål är inte längre att försvara det judiska folket mot en ny undergång – exempelvis genom att hindra Iran att skaffa kärnvapen – utan att egenhändigt försöka skapa fred i regionen, men på palestiniernas villkor.

När EU-kommissionen inkommande månad inleder en ny femårsperiod finns det därför ingenting som tyder på att den nya utrikespolitiska linjen med spanske socialisten Joseph Borrell (född 1947) i spetsen skulle förändras. Borrell representerar i allra högsta grad 68-generation och har som spansk utrikesminister drivit linjen av ett erkännande av en palestinsk stat.

Vill man hoppas på förändring bör man i stället rikta blickarna till nästa generation. Nyligen krävde tyska regeringspartiet CDU:s ungdomsförbund att Tyskland omedelbart ska flytta sin ambassad till Jerusalem. Kravet har en naturlig motivering: Israel har lika stor rätt som Tyskland att bestämma sin egen huvudstad, resonerade de tyska ungdomarna.

Senast om tjugo år är denna årsklass i regeringsställning. Förhoppningsvis firas därför nästa viktiga milstople mellan EU och Israel under mera gynnsamma förhållanden.

Mindre än trettio år efter att röken från de sista gasungnarna i Europas koncentrations-läger hade skingrats, anklagades de judar som hade överlevt infernot – och mot alla odds lyckats bygga upp en egen judisk stat – för rasism och nazism!

Islamist började tvivla på Koranen – fann Jesus

Kurden Zanyar var en hängiven muslim som var del av en radikal sunnigrupp. Koranens ord om att döda otrogna fick honom dock att börja ifrågasätta islam. I dag är han kristen och lever under dödshot. – När jag började läsa om Jesus förstod jag hur totalt annorlunda han är jämfört med Muhammed, säger han när Världen idag möter honom i Irak.

Nyheter · Publicerad 17:06, 5 dec 2019

Livet har inte varit enkelt för 53-åriga Zanyar* från irakiska Kurdistan. Han föddes i ett konflikthärjat område i norra Irak och växte upp i ett flyktingläger i ett grannland.

När barnaåren var förbi fick han en längtan efter att komma närmare Gud, vilket resulterade i sex års studier av islam. Därefter blev han involverad i politisk islam och var snart en del av en radikal sunnigrupp.

Zanyar flyttade tillbaka till Irak och fick en betydande roll inom den islamistiska rörelsen.

Trots den – i hans sammanhang – stora framgången fick han inte frid.

– Jag kände att jag inte var nära Gud. Det var som en tomhet inom mig, och jag visste inte hur jag skulle fylla den, berättar han.

Zanyar ägnade allt mer tid åt sin tro, men tyckte inte att det hjälpte.

– Ju mer jag läste Koranen, desto mer hat fick jag mot andra människor. Jag tyckte inte att de läste Koranen tillräckligt och fastade tillräckligt, säger han.

I takt med att hatet växte inom honom, fick han också en allt starkare rädsla för att dö.

Att leta svar utanför Koranen var, enligt Zanyar, inte tillåtet – inte heller att fråga vad som händer efter döden, så Zanyar fick hålla sin rädsla inom sig.

– Jag började hata mig själv och mitt liv. Jag ville begå självmord, men vågade inte, för jag visste inte var jag skulle hamna, säger han.

Och även om han hade ett litet hopp om att komma till paradiset så var han osäker på hur bra det skulle vara.

– Enligt islam handlar himlen bara om mat och njutning. Det står att man ska få kvinnor där, men det står ingenting om Gud. Det som utlovas i himlen är sådant man lika väl kan få i Irak, Sverige eller Tyskland.

Zanyar började snart tvivla på sin tro. Det han var mest frågande till var Koranens uppmaningar om att döda människor som har en annan tro. Han tyckte även att vissa aspekter gällande Muhammeds många fruar var ett problem.

De många frågorna ledde till att Zanyar till slut slutade att tro på Koranen. Han var dock inte tillräckligt modig för att säga det.

Under flera år levde han utan att tro på någon gud alls. Han gifte sig, fick barn och började röka och dricka mycket alkohol.

– Jag var en mycket dålig man och pappa. Jag slog min fru och mina barn, berättar Zanyar.

Även om Zanyar vid den här tiden inte trodde på Gud var han inte helt säker i sin ateism. Allt vackert som han såg i naturen fick honom att tänka att det borde finnas en skapare.

”Om du är en god skapare, varför gör du då våra liv så svåra? Antingen så är du en ond Gud eller så finns det en annan Gud”, tänkte Zanyar.

Och så en dag fick han syn på en tidningsartikel som vittnade om att många kurder blev kristna. Zanyar blev arg inom sig. Även om han inte längre såg sig som muslim så tyckte han inte om att hans landsmän tog till sig en annan tro.

Zanyar beslutade sig för att besöka kyrkan i fråga för att få bekräftat att beslutet som konvertiterna tagit var felaktigt. Precis som många andra muslimer så trodde Zanyar att kristna tillber en människa och att Bibeln är förvanskad.

Efter fem timmars bilfärd var Zanyar framme i den lilla husförsamlingen. Under en hel dag och kväll satt han sedan och diskuterade trosfrågor med församlingens pastor. Därefter besökte han gudstjänsten som var dagen därpå.

Under gudstjänsten fick Zanyar höra ett bibelord som träffade honom rakt i hjärtat. Det var från Kolosserbrevet och förkunnade att Jesus är ”den osynlige Gudens avbild”. Även ordet om att ”ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner” drabbade honom starkt.

– Jag förstod att Gud älskade mig mer än vad min egen mamma och pappa gjorde, säger Zanyar.

Den tidigare så hängivna muslimen valde att lämna sitt liv till Jesus och blev sedan erbjuden att få förbön. Zanyar sade ja och trodde att de skulle böja knä på en bönematta tillsammans, men fick uppleva något helt annat: När de kristna bad för honom var det som en varm vind av Guds ande kom emot honom.

Med bibel i bilen åkte Zanyar sedan de fem timmarna tillbaka till sin stad. Där läste han igenom hela Nya testamentet på en vecka och åkte sedan på nästa veckas gudstjänst. Väl hemma igen läste han igenom Nya testamentet på nytt, och så fortsatte det.

– När jag började läsa om Jesus förstod jag hur totalt annorlunda han är jämfört med Muhammed. Jag förstod även hur synen på människan skiljer sig åt: I islam är människan skapad för att vara en slav – i kristendomen är människan skapad för en relation med Gud, säger han.

Zanyars nya tro avspeglade sig snart i hans handlingar: Han började laga mat hemma, hämta barnen på skolan och städa.

”Vad är det som händer?”, undrade Zanyars fru.

Till en början sade Zanyar inget, men till slut berättade han, under glädjetårar, att han hade blivit kristen.

Zanyars hustru ville genast följa med till kyrkan.

”Om Jesus har kunnat förvandla min man så måste han vara verklig”, resonerade hon.

I dag är Zanyar pastor i en kurdisk församling och hela familjen tillhör Jesus.

Det hela har dock inte varit enkelt. En dag samlade Zanyars pappa sin familj och konfronterade sin son.

”Tror du att Koranen är Guds ord?” sade han.

”Nej”, svarade Zanyar.

”Tror du att Mohammed var Guds profet?”

”All respekt för Mohammed, men jag tror inte att han var profet”, sade Zanyar.

”Vad tror du?”

”Jag tror att Jesus är Guds son och att vi kan ha en relation med Gud”, svarade Zanyar.

Detta var nog för pappan.

”Gå. Du är inte min son längre”, sade han.

Trots hot från omgivningen vittnar Zanyar om sin tro så fort han får tillfälle. Två gånger har han blivit utsatt för mordförsök, men på mirakulösa sätt överlevt.

Även hans barn står frimodigt upp för sin tro.

En dag när hans yngsta dotter gick i första klass skulle alla läsa upp den muslimska trosbekännelsen. Flickan räckte upp handen och sade till sin fröken:

”Det här är dåligt för mig. Jag är kristen. Och jag är bara ett barn”, sade hon.

Läraren blev paff och ringde upp Zanyar.

Efter att Zanyar bekräftat att familjen var kristen tog läraren, mirakulöst nog, boken från flickan och lät henne slippa läsa trosbekännelsen.

Zanyar önskar att Iraks regering tillät ändring av religion på de nationella id-korten, så att hans familj kunde få kort med ordet ”kristen” i stället för ”muslim”. Han önskar också att samhället var mer öppet mot kristna så att hans församling kunde få en fast kyrkolokal.

Han är övertygad om att många muslimer skulle ta till sig den kristna tron om de bara förstod vad den verkligen handlar om.

– Muslimerna tror att Bibeln är förvanskad, men de längtar samtidigt efter kärlek. Inom islam ska man älska Gud, men man vet inte om han älskar en tillbaka.

Att i en sådan kultur få höra att man är älskad av sin skapare kan, enligt Zanyar, göra stor skillnad.

– Inom islam finns det 99 namn för Gud, men inget är kärlek, säger han.

Namn och exakt ålder har ändrats av säkerhetsskäl

Ju mer jag läste Koranen, desto mer hat fick jag mot andra människor. Jag tyckte inte att de läste Koranen tillräckligt och fastade tillräckligt.
I islam är människan skapad för att vara en slav – i kristendomen är människan skapad för en relation med Gud.
Muslimerna tror att Bibeln är förvanskad, men de längtar samtidigt efter kärlek.
Enligt islam handlar himlen bara om mat och njutning. Det står att man ska få kvinnor där, men det står ingenting om Gud.

Var fotbollshuligan – förvandlades av Jesus

Församlingsliv Torbjörn Lindkvist arbetar som trygghetsvärd på en skola i Tynnered, förorten där han själv växte upp och påbörjade ett liv med droger. Efter femton... torsdag 5/12 11:30

Varför husförsamlingar?

Serie Husförsamlingar (del 1/3). Beteckningen ”församlingen i hans hus” i Apostlagärningarna visar att denna lilla enhet är församlingen i apostolisk tid. Husförsamlingen är... torsdag 5/12 00:00

Ebba Busch Thor (KD) Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ebba Busch Thor skiljer sig: ”Stor sorg”

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor skiljer sig. Det meddelar hon på Instagram. Hon har varit gift med Niklas Busch Thor, fotbollsspelare för IK Sirius, sedan 2013 men i dagarna har paret ansökt om skilsmässa.

Nyheter · Publicerad 14:06, 5 dec 2019

”Under hösten har vi bott isär och det är med stor sorg som vi nu är vid den här punkten.”, skriver KD-ledaren på Instagram.

Paret har två barn tillsammans.

”Vårt gemensamma liv kommer fortsätta som vänner och föräldrar till världens finaste barn. Vi ber nu om respekt för att få lugn och ro och för att det här rör oss och vår familj. Vi är det bästa teamet för våra barn, det har vi alltid varit och kommer alltid att vara även framåt.”, skriver Busch Thor vidare.

Minnesord: Martin Tornell, 1924–2019

Vardag Minnesord. Martin Tornell avled den 20 november 2019, vid en ålder av 95 år. Han var en legendarisk pingstledare med bred församlingserfarenhet och stark... tisdag 3/12 11:29

Tydliga strategier ligger till grund för translobbyns framgångar i flera olika länder, enligt en ny rapport. Bilden visar en demonstration i Atlanta i USA. Foto: Robin Rayne/AP/TT

Dokument avslöjar translobbyns metoder

Hur har frågor om könsidentitet och könskorrigering på kort tid kunnat etableras högt upp på den politiska och mediala agendan i stora delar av världen? Några av svaren på det går att finna i ett dokument som en av världens största juristbyråer och ett megaföretag varit delaktiga i att ta fram.

Nyheter · Publicerad 13:00, 5 dec 2019

Att föräldrars godkännande behövs för att genomgå könsbyte ”kan vara begränsande och problematiskt för minderåriga”.

Så står det i rapporten som uppmärksammas av bland andra den brittiska tidningen The Spectator.

Rapporten har titeln: ”Endast vuxna? Praxis för legalt köns­igenkännande av unga” och syftet är att bistå påverkansgrupper i olika länder med juridiska och medierelaterade råd för att få genomslag för sitt budskap och för att förändra nationella lagar.

Ett av de övergripande målen för initiativtagarna är att barn ska kunna göra könsbyte utan att det behöver godkännas av föräldrarna. Den svenska regeringen lade fram just ett sådant förslag förra året, men efter massiv kritik ska frågan utredas på nytt.

”Vi hoppas att denna rapport ska vara ett kraftfullt verktyg för aktivister och icke-statliga organisationer som arbetar för att främja transungdomars rättigheter i hela Europa och bortom,” står det i förordet till rapporten.

Bakom dokumentet finns representanter för en av världens största juristbyråer, Dentons, och en gren av medieimperiet The Thomson Reuters Foundation. Båda aktörerna uppger att dokumentet inte nödvändigtvis är representativt för företagens synsätt.

Tillsammans med lobbygrupper för hbtq-frågor har texten dock sammanställts som ett verktyg för att föra upp transfrågor på högsta politiska nivå.

Här avslöjas vilka strategier som har använts i olika länder, vad som varit framgångsrikt och vad som misslyckats. Det beskrivs utförligt hur man effektivast får genomslag för sina åsikter.

En strategi är att ligga före lagstiftarna och utforma egna förslag så att makthavare använder dessa som mall för sina debatter och beslut.

Ett annat råd är att knyta samman frågor om könsidentitet med mer ”populära”, närliggande påverkansområden. Rapporten nämner Irland, Danmark och Norge där detta anses ha fungerat. Där genomfördes ändringar i lagen om könsigenkänning samtidigt som andra reformer, exempelvis samkönade äktenskap.

”Detta skapade en skyddande hinna” för förslagen om köns­identitet, menar rapportförfattarna.

Ytterligare en strategi är att undvika viss mediebevakning i länder där de stora medierna ”missförstått” frågan och haft en kritisk rapportering. Eftersom allmänheten är ”dåligt informerade” i transfrågor förespråkar rapportförfattarna att man i dessa länder i stället försöker påverka politikerna direkt.

Skribenten James Kirkup på The Spectator sammanfattar i en analys hur han ser på translobbyns globala framgångar:

”Inga politiska förslag som tagits fram i skuggorna kan överleva solljuset”, skriver han.

Vi hoppas att denna rapport ska vara ett kraftfullt verktyg för aktivister och icke-statliga organisationer som arbetar för att främja transungdomars rättigheter i hela Europa och bortom.

Prognos visar efterlängtad sol lagom till första advent

Vardag Regntunga skyar har dominerat november, men nu skymtar en ljusning i grådasket. – Det blir en vändning lagom till första advent, med lite riktig... måndag 2/12 08:00

Böneutrop och hinduiskt mantra i svensk kyrka

Muslimskt böneutrop och hinduiskt mantra är några av inslagen i helgens arrangemang ”En bön till mänskligheten” i Korpilombolo kyrka, Pajala. – Det här är en mångreligiös teatral konsert med önskan om fred för alla människor på jorden, oavsett religiös uppfattning. Det är det övergripande skälet till att vi upplåter kyrkan, säger Åke Nordlundh, präst i Pajala församling.

Nyheter · Publicerad 06:00, 5 dec 2019

Sedan 2005 har Korpilombolo kulturförening arrangerat kulturfestivalen European Festival of the Night. De har då hyrt kyrkans lokaler för olika evenemang. I år är det gruppen Vox Pacis som framför ”En bön till mänskligheten” med underrubriken ”Vi är alla barn av denna jord”.

I beskrivningen av föreställningen kan man läsa att den innehåller jojk, syrisk och svensk folkmusik, arabiska och hebreiska klanger, muslimska böneutrop, finsk kantele och hinduiska mantran. Den innehåller även solodans av Virpi Pahkinen, som hämtar inspirationen till sina koreografier från källor som mysticism och österländsk religion.

Världen idag har varit i kontakt med Åke Nordlundh, präst och verksamhetsansvarig i Pajala församling, och frågat om man inte ser några problem med att hyra ut kyrkan till ett mångreligiöst arrangemang.

– Det här är inte en gudstjänst i vanlig mening utan ett mångfaldsarrangemang, ett kulturellt uttryck för en gemensam önskan om fred, oavsett religiös tillhörighet. Den innehåller religiösa uttryck av flera olika slag. En del kanske uppfattas som kontroversiella, men vi har resonerat och gjort en sammanvägd bedömning att det är möjligt att upplåta kyrkan, säger han.

Har du förståelse för att människor kan känna oro inför mångreligiösa samlingar i kristna kyrkor?

– Det har ringt ett par personer till oss med funderingar kring detta. Jag kan förstå att människor har olika uppfattning. Om det hade varit en gudstjänst hade vi satt gränsen på ett annat sätt. I en kristen kyrka förekommer bara kristna gudstjänster. Vår bekännelse att vägen till Gud går genom Jesus Kristus skiljer oss från andra religioner, säger Åke Nordlundh.

Stockholms domkyrkoförsamling stöder konserten i Korpilombolo. Världen idag har varit i kontakt med domprosten Hans Ulfvebrand.

På vilket sätt är ni som församling delaktiga i detta arrangemang och varför?

– Vi är delaktiga i detta genom ett mångårigt samspel, från min sida, med Fryshuset. I Fryshuset möts människor från hela världen och olika religiösa och kulturella traditioner varje dag. Med utgångspunkt av det samspelet arrangerade vi i samarbete med Vox Pacis i Sofia kyrka för över tio år sedan flera musiktillfällen liknande det som nu i Korpilombolo.

– Det är min kristna övertygelse att om jag dagligen övar mig i att fördjupas i min kristna tro och identitet kan jag samtidigt vara nyfiken på och fråga vad andra övertygelser kan tillföra, säger Hans Ulfvebrand.

Alla är dock inte lika glada över evenemanget. En läsare hör av sig tilll Världen idag och uttrycker oro över den mångreligiösa samlingen.

Det är allvarligt att en kristen församling ger plats åt muslimska böneutrop och hinduiska mantran, menar han.

Den innehåller religiösa uttryck av flera olika slag, en del kanske uppfattas som kontroversiella, men vi har resonerat och gjort en sammanvägd bedömning att det är möjligt att upplåta kyrkan.
Senaste nytt
Mest lästa just nu

Var fotbollshuligan – förvandlades av Jesus

Församlingsliv Torbjörn Lindkvist arbetar som trygghetsvärd på en skola i Tynnered, förorten där han själv växte upp och påbörjade ett liv med droger. Efter femton...

Varför husförsamlingar?

Serie Beteckningen ”församlingen i hans hus” i Apostlagärningarna visar att denna lilla enhet är församlingen i apostolisk tid. Husförsamlingen är...

Advent och jul handlar om precis detta att Guds rike vill vara nära dig genom Jesus Kristus.

Inför söndag Mark 1:14–15 Advent är ju ändå en bra tid på året. Vi har lämnat november bakom oss, det tänds stjärnor, ljusstakar och ljusslingor i våra hus och...