Stor frid har de som älskar din undervisning, inget kan få dem på fall.
Psaltaren 119:165

Världen idag

Netanyahus kanske viktigaste val

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 4 dec 2019

Abraham Diskin, professor i israelisk politik på Hebrew University, sade under en lektion för några år sedan: ”Det är omöjligt att bli expert på israelisk politik – den förändras hela tiden.”

Mycket av orsaken till den stora oförutsägbarheten den här gången har att göra med personen Benjamin Netanyahu. Det faktum att de två valen det senaste året i hög grad har varit ett personval för eller emot den sittande premiärministern har skapat allianser och samarbetspartner som tidigare ansågs otänkbara. Netanyahus beteende i förhållande till undersökningarna mot honom har dessvärre inte bidragit till att mildra kontroversen runt honom som person.

När Netanyahu för en dryg vecka sedan gick ut mot polisutredarna och rättssystemet och anklagade dem för att försöka störta en demokratiskt vald regering, var detta ett allvarligt övergrepp som borde ha undvikits.

Netanyahus bitterhet mot systemet är inte obefogad. Han är en person som har bidragit enormt till staten Israel, som elitsoldat, diplomat och politiker. I dag förstår man nog inte bredden och djupet av vad han har gjort, men det är ganska säkert att historieböckerna kommer att anse honom som en av Israels viktigaste ledare, en man som ledde landet till stora framsteg under extremt komplicerade tider.

Likväl är det höjt över alla tvivel att Netanyahu svartmålats och nästan demoniserats av en stor majoritet av pressen, som inte har kunnat acceptera hans politiska ståndpunkt på högerkanten. Professionell objektivitet har oftast kastats överbord när det gäller Netanyahu.

På senare tid har det också avslöjats allvarliga övergrepp från utredarnas sida för att få Netanyahus tidigare rådgivare att vittna mot honom. Man kan därför förstå premiärministerns uppmaning att ”utreda utredarna”.

Men trots Netanyahus förståeliga kritik av medierna och undersökningarna, är det inte legitimt att anklaga utredare och åklagarmyndighet för att försöka störta en demokratiskt vald regering. Det är att tillskriva riksåklagaren och hans medhjälpare underliggande motiv; det är att underminera hela det juridiska systemet.

Om man väljer den vägen – inte minst som premiärminister – är det som att dominobrickor börjar falla. I värsta fall kan det leda till anarki.

Det faktum att Netanyahu fortfarande är en populär ledare gör saken ännu värre; demonstranter landet runt upprepar ordagrant premiärministerns uttalanden. Det har blivit accepterat att inte respektera polisen och åklagarmyndigheten.

Netanyahu har med sin kritik av det juridiska systemet satt sin personliga kamp över nationens bästa. Som ledare och förebild skulle det rätta vara att avgå som premiärminister och fortsätta kampen mot orättfärdigheten som privatperson. Genom att låta domstolarna avgöra skulle han sätta upp ett värdigt exempel att följa.

Detta skulle troligtvis också leda till att man undviker ett tredje val – något som definitivt är för nationens bästa.

Räcker det inte att bara vara en god människa?

Mot väggen Varför måste man tro på Gud – räcker det inte bara med att vara en god människa? /Sandra