Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.
Johannesevangeliet 8:32

Världen idag

Nu har man två veckor på sig att lösa situationen och forma en ny regering, annars väntar ett tredje val. Hur ska det gå? Ingen vet, vad som helst kan hända, skriver Ulf Cahn. (Bild från israeliska knesset.) Foto: Sebastian Scheiner/AP/TT

Kan israelerna pressa sina politiker att lösa knuten?

Israelkommentar · Publicerad 00:20, 28 nov 2019

Israel befinner sig på helt oprövad mark inrikespolitiskt. Aldrig tidigare har man haft två nyval på varandra, såsom nu i april och september i år. Dessutom har det inte löst den politiskt låsta situationen. Nu kan vi vara några veckor från beslut om ännu ett nyval, denna gång i mars 2020.

Hur hamnade man i denna situation och hur kan man ta sig ur den?

Det märkliga är att det inte är några större politiska åsiktsskillnader som är problemet. De två stora partierna, Likud och Blåvitt (Kachol Lavan), tycker väldigt lika i de flesta viktiga frågor och har tillsammans 65 av 120 mandat i Knesset. De skulle alltså ensamma kunna bilda en majoritetsregering.

Netanyahu vill gärna utmåla Blåvitt som ett vänsterprojekt och en fara för Israels säkerhet, men det är svårt att se. Låt mig ge några konkreta exempel.

När Netanyahu för någon månad sedan lanserade idén att göra Jordandalen på Västbanken till en del av Israel, instämde Blåvitt i förslaget. Hur man ska hantera sin komplicerade omvärld är man inte heller särskilt oense om.

När USA:s utrikesminister Pompeo häromveckan presenterade en nygammal amerikansk syn på Västbanken – nämligen att den inte säkert kan betraktas som ockuperad mark och att därmed inte israeliska bosättningar är illegala – då var Likud, Blåvitt och flera andra partier i knesset överens om att detta var en tillnyktring (i själva verket en återgång till den hållning USA haft sedan 1981, men som Obama ändrade under några år).

I stället handlar mycket om personer. Det är inte ovanligt i politik, inte heller i Sverige, att personkemi och annat spelar in i partiers relationer med varandra.

Olof Palme och Thorbjörn Fälldin, Göran Persson och Olof Johansson, Stefan Löfven och Annie Lööf – där har vi goda exempel på hur olika ledare för samma parter (S och C) kan leda till helt olika relationer.

I Israel handlar den politiska krisen i grunden om Bibi Netanyahu som person. Man kan tycka vad man vill om det, men så är det.

Det finns de som helt enkelt är trötta på honom. Han har suttit länge, han är 70 år, han har gjort mycket gott för Israel men nu är det dags att träda tillbaka och låta nya krafter ta över, kan det heta.

Men den vanligaste invändningen mot honom är de korruptionsanklagelser som hängt över honom sedan flera år. Ingen rök utan eld, säger vissa. Han må vara oskyldig, men blotta misstankarna gör att han borde lämna över för Israels skull, säger andra.

Sedan har han förstås hängivna supportrar som framhåller allt gott han gjort för Israel och att ingen ska tvingas bort så länge man inte är dömd för något. Men nu väntar åtal och det underlättar inte för honom.

Blåvitt hävdar att man skulle kunna bilda en regering med Likud inom några timmar, om bara någon annan än Netanyahu tog över partiet. Likud och Netanyahu vägrar. Det finns utmanare – den främste är Gideon Sa'ar – men undersökningar inom Likud visar att Netanyahu har starkt stöd internt.

Likud vill dessutom hålla ihop den koalition man gick till val på, och inte förhandla på egen hand med Blåvitt.

Nu har man två veckor på sig att lösa situationen och forma en ny regering, annars väntar alltså ett tredje val. Hur ska det gå? Ingen vet, vad som helst kan hända.

Säkert är att israelerna inte vill ha nyval igen; man förväntar sig att politikerna ska samla sig och lösa detta. Ett nyval kostar pengar och leder kanske ändå inte till att situationen löses. Dessutom är ett land med en tillfällig regering inte vad Israel behöver nu.

Kanske är trycket från folket det som får politikerna att till slut lösa upp knuten?

I Israel handlar den politiska krisen i grunden om Bibi Netanyahu som person. Man kan tycka vad man vill om det, men så är det.
Familjefrågan Jag har en väninna som jag upplever är snäll men som ibland kan säga förminskande saker till mig. Jag är rädd överlag att bli påhoppad, för att jag...

Sälj inte ut evangeliet för det som är politiskt korrekt

Serie Undervisning. För kristenhetens del lever man i farlig omedvetenhet om sitt eget läge. Likt Esau har kyrkan sålt sin trovärdighet mot att få njuta acceptansens...
Senaste nytt
Mest lästa just nu
Familjefrågan Jag har en väninna som jag upplever är snäll men som ibland kan säga förminskande saker till mig. Jag är rädd överlag att bli påhoppad, för att jag...

Utstött – men pånyttfödd

Missionsglimten Jag är helt omtumlad av mötet med Alamak! Hon är strax över tjugo år och bor i ett av Asiens tuffaste länder. I dag står hon utanför sin...

Sälj inte ut evangeliet för det som är politiskt korrekt

Serie För kristenhetens del lever man i farlig omedvetenhet om sitt eget läge. Likt Esau har kyrkan sålt sin trovärdighet mot att få njuta acceptansens...