Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Israelisk militär bombar bara tomma byggnader som Hamas på kort varsel kan återuppbygga eller på annat sätt ersätta, skriver Paul Widén. Bilden visar en bombad byggnad där ett försäkringsbolag med Hamaskopplingar huserade. Foto: Adel Hana/AP/TT

Israels vedergällning mot Hamas blir bara symbolisk

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 28 mar 2019

Första gången jag sprang till ett skyddsrum med ett barn i famnen var för lite mer än sex år sedan. Det skedde samtidigt som Israel officiellt avslutade den veckolånga militära operationen Amud Annan i Gaza i november 2012, vilken hade inletts efter ett massivt raketangrepp som då saknade motstycke (över hundra raketer på ett dygn).

I direktsänd tv förklarade den dåvarande försvarsministern Ehud Barak stolt, att Israel hade uppnått operationens samtliga mål och att terroristorganisationen Hamas hade åkt på en rejäl omgång som den sällan skulle glömma. Ändå fortsatte raketerna att avfyras från Gaza och raketlarmet ljöd så långt norrut som Jerusalems södra utkanter under Baraks själva presskonferens.

Där satt jag med min då knappt ettårige son i famnen och väntade på att verkligheten skulle hinna i kapp den israeliska regeringens djärva ord och raketlarmet i vårt kvarter skulle tystna. Det var då jag lovade mig själv att aldrig rösta på Benjamin Netanyahu.

Bara ett och ett halvt år senare, sommaren 2014, var det dags att ta betäckning igen, trots att israeliska beslutsfattare hade bedyrat att det skulle dröja uppemot en mansålder innan terroristerna i Gaza skulle få för sig att gå till attack på nytt.

Över 4 500 raketer avfyrades dock mot Israel under den sju veckor långa militära operationen Tzuk Eitan den sommaren, som slutade precis som Amud Annan: Den israeliska regeringen hävdade att man hade uppnått samtliga mål och att terroristerna hade fått så mycket stryk att de aldrig skulle ställa till med bråk igen.

Och samtidigt som eldupphöravtalet trädde i kraft regnade det raketer över Israel.

Mot bakgrund av detta kan man med ganska stor säkerhet anta att den pågående våldsupptrappningen mellan Israel och Hamas kommer att sluta på samma sätt. Även om Israel genomför en markinvasion lär den inte bli långvarig eller resultera i en reell förändring av situationen.

I skrivande stund har israeliska stridsflygplan genomfört över 60 bombräder i Gaza, men inte en enda människa har rapporterats dödad – och detta i ett av världens mest tätbefolkade områden. Israel bombar nämligen tomma byggnader, som i vissa fall säkert har ett militärt värde, men som Hamas på kort varsel kan återuppbygga eller på annat sätt ersätta.

Den israeliska vedergällningen för raketattackerna från Gaza är alltså symbolisk och har inget strategiskt syfte. Det vi ser är en sorts dyr och våldsam teater med ett sedan länge förutbestämt resultat: status quo ante bellum, en återgång till situationen som rådde innan våldsupptrappningen, möjligtvis med någon liten justering här och där.

Det grundläggande problemet – att terroristorganisationen Hamas kontrollerar en de-facto stat i Gaza, vars uttalade mål är att förinta Israel – vill Netanyahu i nuläget inte åtgärda, då han menar att allt som händer i Gaza bara syftar till att distrahera Israel från Iran, vars hemliga kärnvapenprogram faktiskt utgör ett reellt existentiellt hot mot den judiska staten.

Priset för detta strategiska tålamod blir allt högre. I november förra året avfyrades mer än 460 raketer från Gaza mot södra Israel under en 24-timmarsperiod. För två veckor sedan ljöd raketlarmet i självaste Tel Aviv och i måndags morse skadades sju människor i en raketattack mot ett samhälle ännu längre norrut i landet… med symboliska israeliska flygräder mot tomma byggnader i Gaza som följd.

Att omvärlden knappt längre reagerar på Hamas raketterror beror alltså, kanske i alla fall delvis, på att Netanyahus egen reaktion lämnar en hel del övrigt att önska.

Det grundläggande problemet – att terroristorganisationen Hamas kontrollerar en de-facto stat i Gaza vars uttalade mål är att förinta Israel – vill Netanyahu i nuläget inte åtgärda.

Viktig strid för livet har inletts i USA

Ledare Krig inleds inte alltid med en stor smäll. Ibland smyger de i gång, tills det en dag står klart att man står mitt i en stor strid. Det är en sådan...

Sparare kan tänka sig offra chipsen

Godis, hämtmat och uteluncher är sådant som många kan tänka sig offra för att spara mer. Män har större sparmarginaler än kvinnor och kan i snitt...