Politiskt kaos har en tid präglat Israel, och hundratusentals har demonstrerat på gator, vägar och torg. I ett par månader har dessa inneburit en rejäl obstruktion i största allmänhet, men i trafiknätet i synnerhet. Den senaste demokratiskt valda regeringens internpolitik och försök till de, som man anser, välbehövliga förändringarna i rättssystemet har blivit internationell politik där länder som USA och organisationer som EU anser sig ha full rätt att lägga sig i.
Vi i Israel är inte förvånade, vi är vana vid detta. Men ponera att det vore tvärtom – att Israel lade sig i det amerikanska eller svenska rättssystemet. Oj, vilket liv i luckan det skulle bli!
Röster från den arabiska världen, framför allt från Israels omedelbara grannar i norr, uttrycker sin belåtenhet över situationen. De förväntar sig ett israeliskt inbördeskrig och Israels självutplånande, utan att själva behöva lyfta ett finger för sakens skull. Med andra ord, en riktig mysstund för Israels fiender – tror de.
Under tiden som allt internationellt fokus ligger på Israels internpolitik lyckas en hel del Israelnyheter av värde tyst glida förbi som suddiga bakgrundsgestalter, bland annat den otroliga nyheten att terrororganisationen Hamas har dragit på sig en banbrytande fatwa (en rättslig dom utifrån islamsk lag) från det Irakiska islamska fatwarådet, bestående av både sunni- och shiamuslimska imamer.
Fatwan förbjuder exempelvis samröre med, bön för, stöd till och finansiering av Hamas, samt förbud mot att strida för Hamas.
Fatwan har 15 anklagande punkter mot Hamas, bland annat användandet av barnsoldater, stöld av internationellt stöd, utpressning och hot, falska förräderianklagelser för att utföra dödsdomar mot obekväma individer, samt korruption av det palestinska utbildningssystemet.
Enligt fatwan bär Hamas ensamt ansvaret för ovan nämnda, samt att Hamas har lanserat och förespråkat ett IS-liknande beteende mot civilbefolkningen under täckmanteln av ”motstånd”.
Hur kommer det sig då att den fanatiska sunnimuslimska terrororganisationen Hamas nu fått en religiös fatwa på sig från både sunni- och shiamuslimskt håll?
Jo, därför att i januari i år släppte den New York-baserade organisationen Center for Peace Communications 25 stycken mycket korta videofilmer där Gazabor i olika åldrar och kön intervjuas. Intervjuerna har gjorts om till tecknade filmer för att hålla de intervjuades identitet hemlig och har dessutom lanserats på sju språk, bland annat arabiska och persiska.
Filmerna går under samlingstiteln ”Whispered in Gaza” (ung: Viskat i Gaza), där Gazaborna får en chans att tala om – viska – vad som verkligen händer i Gaza, och hur livet under förtryck av terrororganisationen Hamas ter sig. Filmerna har redan miljontals visningar, framför allt i arabvärlden, med ett resulterande ramaskri mot Hamas – från den muslimska världen.
Att filmerna och reaktionerna på dem inte har skapat förstasidesrubriker och demonstrationer globalt är tänkvärt, speciellt med tanke på hur mycket nyheter Gaza generellt genererar. Men att sprida den verkliga sanningen om hur det står till i Gaza – som nu till och med delar av arabvärlden vågar tala och skriva om – är alltså inte av nyhetsvärde i väst.
Samma sak gäller pro-Palestinagrupper världen över – om det inte går att anklaga Israel är det inte värt en demonstration.
Lite som i arkeologin, där det man inte hittar ibland säger lika mycket som det man faktiskt hittar.