Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Polisen agerade partiskt och märkligt under Almedalsveckan, enligt artikelförfattaren. Foto: Henrik Montgomery/TT

”Åsiktskorridoren” om Israel blev tydlig på Almedalen

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 18 jul 2019

Efter att ha medverkat i den årliga Almedalsveckan, i Vänskapsförbundet Sverige Israels tält, måste jag ställa mig ett par frågor:

Har Sverige verkligen fobi vad gäller det demokratiska landet Israel, och hur trång är den svenska åsiktskorridoren vad gäller Israel? 

Tänker inte be om ursäkt i svaren, och tänker inte heller spara på orden. 

Jo, visst har Sverige fobi vad gäller det demokratiska landet Israel, och fobin är utspridd, ordentligt! Den är så utspridd att vanligt folk oftast är rädda att visa sitt stöd och sin tro på Israel – till och med under Almedalsveckan! Almedalen, den plats och den vecka då demokratin ska flöda, samtal påbörjas och åsikter utbytas.

Ett riktigt svenskt smörgåsbord i demokrati – så länge allt på bordet smakar politiskt korrekt. Att vara positivt inställd till Israel är i dag så politiskt inkorrekt det kan bli (bara det borde vara en varningsklocka i sig). Det är svårt att ens tala om Israel i positiva termer eftersom man ganska snart blir utbuad, anklagad för mord, kidnappningar, brott mot allt som har med mänskliga rättigheter att göra, allt i en strid ström. Det är nästan som att folk får utslag bara man nämner ordet ”Israel”. Rädslan och skräcken att bli associerad med Israel i positiva termer är nästan fysiskt synlig. Man är rädd att bli smittad. Alltså, fobi i full blom!

Hur är det då med åsiktskorridoren, hur trång är den då? Ja, jag kan inte mer än sucka! Själv anser jag inte ens det vara en korridor längre, utan en enkelriktad väg, rakt utför. De plattformar som vågar ges till Israelvänner är väldigt få.

För att förtydliga om man kör i ”rätt” riktning i denna enkelriktade utförsbacke kan man säga vad som helst, verkligen vad som helt – så länge det är negativt om Israel. Detta gjordes i demokratisk anda av bland annat Annika Söder, utrikesdepartementet, och Thomas Hammarberg, socialdemokratisk riksdagsledamot, i Vårdklockans kyrka under Almedalsveckan. Titeln för deras paneldiskussion var ”Israelisk säkerhet och palestinsk frihet – två problem, en lösning.”

Man slängde sig med uttryck mot Israel som ”brott mot folkrätten”, ”illegal ockupation” och ”ockupation”, utan något som helst stöd i verkligheten. Israels säkerhet snuddades bara vid som något pestsmittat, utan vidare förslag till lösning. Terrorhandlingar utförda av terroristorganisationen Hamas, som i dag styr Gaza, refererades till som någon form av misstag, i stället för det enorma hot de verkligen utgör mot säkerheten för hela regionen. Att presentera falskheter som tydliga fakta, på det sätt de bägge gjorde, är helt rätt vad gäller den riktning Sverige har valt, det vill säga rakt utför. Det fanns inte ens plats i väggrenen för frågor, även det precis så som representanterna för Sverige av i dag vill ha det. Åsiktskorridor? En svart pist rakt utför.

Som enda tält i Almedalen med uttryckligt och tydligt stöd för Israel fick vi dessutom utstå de vanliga ”demokratiska” attackerna och glåporden. Dessa innehöll bland annat nazistiskt klotter på vår utställningsplats, trakasserier från skalliga killar med stora magar, samt att ett av våra två tält blev förstört i skydd av natten. Det var också glåpord av palestinier som: ”Åk tillbaka till Europa!” och ”Konflikten tar slut när vi slänger ut er i havet!”. Med detta menar man att israelerna ursprungligen kommer från Europa och borde åka tillbaka dit, samt att när araberna slänger israelerna i havet upphör konflikten, för då dör alla israeler och Israel som land upphör att existera. Alltså, när Israel som land upphör att existera blir det frid och fred i Mellanöstern.

Vi fick också nya visitkort från polisens utredare, med nya telefonnummer om det skulle hända något ”mer”. Jag säger nya för de är inte samma telefonnummer som förra årets, men allt annat var ungefär samma som förra året.

Helt i enkelriktad anda tilläts också folk att ställa sig framför vårt tält med plakat och skyltar med lögner om Israel, de tilläts även att omringa vår tältplats och dela ut broschyrer med mer lögner om Israel, de tilläts att göra det tillräckligt otrevligt för folk att helt enkelt gå förbi vårt tält och oss, vi som vill förbättra relationen mellan Sverige och Israel. Till råga på allt går polisen förbi och ger tummen upp, bokstavligen, för dessa ”demokratiska” parasiter som inte ens brydde sig om att fixa en egen tältplats. Jag säger parasiter för de parasiterade på vår betalda plats, så slapp de egna utlägg. Och ordningsmakten gillar läget! 

Det är lätt att bli uppgiven under ovan nämnda omständigheter, men det ska man inte bli – man ska i stället agera. Man ska våga ta diskussionen, man ska våga konfrontera lögnerna, och man ska våga stå för sin åsikt. Är detta jobbigt? Jovisst! Men vad är alternativet? Att leva en odemokratisk lögn? Lögnen kommer dock aldrig att fixa sig, däremot kan du fixa lögnen.

Hur är det då med åsiktskorridoren, hur trång är den då? Ja, jag kan inte mer än sucka! Själv anser jag inte ens det vara en korridor längre, utan en enkelriktad väg, rakt utför. De plattformar som vågar ges till Israelvänner är väldigt få.

Biblar undantas i handelskriget

USA Det pågår ett handelskrig mellan USA och Kina, vilket skapat oro också hos kristna aktörer. En stor del av USA:s, och hela världens, biblar och andra...

Rätt gensvar på globalism och nödtid

Gästledare Villkoren för människors liv på jorden håller på att förändras på ett kritiskt och avgörande sätt, som alla känner av utan att riktigt veta hur man...