Men Herrens ögon ser till dem som vördar honom, till dem som hoppas på hans nåd,
Psaltaren 33:18

Världen idag

Palme en omhuldad myt, eller ...?

Inrikeskommentar · Publicerad 00:01, 2 mar 2016

Hur stor var han egentligen, Olof Palme? Och vem var han? Vilka var hans motiv och drivkrafter? Vad var hans mål och hur ville han förvandla Sverige? Svaren på frågorna blir, även 30 år efter hans död, både många och skiftande.

Skicklig politiker är bara förnamnet. Det är ett omdöme jag vågar slå fast, eftersom jag dessutom själv kunnat följa och bedöma hans politiska karriär från A till Ö. Från studentordförande till statsråd 1963, i Tage Erlanders regering, och till statsminister sex år senare och sen till mordet 1986.

Efter statsrådsutnämningen var det knappast en dag där Palme inte förekom i medier eller på annat sätt i det offentliga rummet. Men även i det ”privata rummet”. Alla hade en åsikt om Olof Palme. Han delade middagskonversationerna i för och emot. Han blev närmast en nationell vattendelare i sympati och antipati. Lite märkligt, kan man tycka, eftersom Socialdemokraterna regerade med absolut majoritet en del av de här åren. Trots en ofta arrogant framtoning, sin överklassbakgrund och starkt kontroversiella politiska utspel, klarade han att behålla ledarskapet för svensk arbetarrörelse.

Medieutvecklingen samma tid med ett delvis uppluckrat monopol använde Palme skickligt. Med förebilder från USA i slutet på 40-talet, visste han vad mediemakt innebar. USA låg då decennier före oss i mediernas frihet och självständighet. Palme förstod möjligheterna och tog dem. Så här i efterhand och i en jämförelse med Löfven, Romson eller Batra skulle jag vilja se mer av Palmes retoriska skicklighet och glöd i dagens politik. Den ende som kunde matcha Olof Palme under 60- och 70-talen, verbalt och intellektuellt, var den dåvarande folkpartiledaren Per Ahlmark. Han hade dock oturen att drabbas av den tidens åsikts- och politiska karriärkorridor och mobbades bort från politiken. Tyvärr.

Med den här lysande utvecklingen för Olof Palme och indirekt för partiet, kan man undra varför 50-procentpartiet (S) 30 år senare halverats i sympatisörer och i stort sett helt dränerats på idéer och visioner. Ska man kunna besvara den frågan måste man dels överväga om Palmes eget agerande var början till S-raset nu. Men också om de konflikter och de förslag som lanserades som stora politiska framtidslösningar har genomskådats av medborgarna. Det mesta var retorik utan förankring. En hel del var direkt skadligt för landet. Vissa utspel och ageranden upplevdes som dubbelmoral och förstärkte frågetecknen kring vem Olof Palme egentligen var och om hans motiv. Personlig världskarriär, eller politisk revolution i DDR-anda. Myten Palme blir då tydligare än nationsbyggaren Palme.

Olof Palmes medvetna användning av medier och intima kontakter med den växande kultureliten för att nå sina syften fick trots allt större långsiktig ideologisk genomslagskraft än den fick realpolitisk effekt. Det är också i det perspektivet man ska söka svar på frågan om myten Palme, som en medvetet ideologisk revolutionär, eller bara en politisk opportunist i sin tid. Mitt eget svar är den ideologiske revolutionären. Själv anser jag också att Olof Palmes regeringstider i det mesta var till skada för landet. Mycket i vår tid är en skörd ur Olof Palmes sådd.

30-årsminnet av mordet väcker många av de revolutionära myterna till liv. Vänstersossar som Daniel Suhonen, Göran Greider och Margot Wallström drömmer rödskimrande utopidrömmar där allt var bättre förr.

Men så var det inte.

Palme hade tagit stort intryck från Gunnar och Alva Myrdals syn på familjepolitik och jämställdhetsfrågor. Alva Myrdal skapade den fientliga familjepolitiken. Palme genomförde den. FI och ungliberala studenter är vildskott från samma rötter. Skolan som indoktrineringsmaskin växte fram via överdrivna kontakter med DDR-regimen i dåvarande Östtyskland. Palme genomförde, som verkställande utbildningsminister, enhetsskolan i denna anda. Det skedde med DDR-diktatorns hustru Margot Honecker som rådgivare för Skolöverstyrelsen. Indoktrineringsperioden kunde i praktiken brytas först med Jan Björklunds skola.

Arbetsmarknadens reglering är en annan frihetskränkande såddfråga signerad Palme. Allt från MBL och LAS till Löntagarfonder. Thorbjörn Fälldin vann valet 1976 när han talade om hur Palmes och 44 års socialistisk regleringspolitik i praktiken var liktydig med kommunistländernas taggtråd som skulle rullas ut över Sverige. MBL blev en flopp i verkligheten, Löntagarfonderna var enligt Kjell Olof Feldt ”ett jä**la sk*t som fick baxas” genom riksdagen 1982. Och LAS stoppar fortfarande näringslivets naturliga tillväxt. Arbetstrygghet krävde mer än lagstiftning.

Utöver de här exemplen på Palmes inrikespolitiska makt var hans utrikespolitik minst sagt kluven. Både Vietnam- och Sydafrikaengagemangen var säkert ärliga. Men även de skedde i en internationell retorik som mest applåderades av kommunistiska diktaturstater. Hans förhållande till kommunismen var kluvet. Han fördömde Sovjets brutala kväsande av ”Pragvåren” 1968. Det hindrade honom inte till okonventionella kontakter med sovjetregimen. Efter mordet hyllades Palme i sovjetiska duman av dåtidens sovjetledare. 1975 avlade Palme ett mycket kontroversiellt statsbesök på Kuba, där han okritiskt hyllade diktatorn och kommunistledaren Fidel Castro.

Men hans mest tvivelaktiga internationella insats var att föra in terroristen och mutkolven Yasser Arafat i de politiska finrummen, ända in i FN. I både Kubapolitiken och i Arafatlobbandet samverkade han med Sten Andersson och Pierre Schori. Jag vill påstå att Palme med sitt historielösa och populistiska erkännande av Arafat som palestiniernas ledare sådde fröet till den nyantisemitism som vi, inte minst i Sverige, kan se dagliga exempel på. Tills dess hade Sverige varit Israels vän. Arafat var alltid Israels fiende. Ingen kan tjäna två herrar. Inte ens med de finaste ord om fred och försoning. Fröet som Palme sådde har nu växt till ett av socialdemokratin sanktionerat Israelhat, i dag förvaltat och förverkligat av utrikesminister Margot Wallström och den svenska regeringen.

Det har varit ganska tyst om Palme sedan 1986. Antagligen på goda grunder. Nu dammas han av i takt med fundamentalistiska socialister som Corbyn i England och Sanders i USA. Tron är att den politik som redan förbrukats ska rädda Sverige och dessutom återföra Socialdemokratin till storhetstiden. Men den tiden torde vara passerad såsom den grå dåtid den faktiskt var.

Jag vill påstå att Palme med sitt historielösa och populistiska erkännande av Arafat som palestiniernas ledare sådde fröet till den nyantisemitism som vi, inte minst i Sverige, kan se dagliga exempel på.

Antalet platser på iva blir allt färre i Sverige

Sjukvård. Antalet intensivvårdsplatser i Sverige fortsätter att minska och kritiska röster talar bland annat... fredag 28/1 16:51

Anklagelserna mot Bibeln måste bemötas och tas på allvar

Ledare I mer än två hundra år har kristen tro utsatts för kritik – inifrån den kultur som själv är ett... lördag 29/1 00:10

Teater, helande och omvändelse

Missionsglimten Här kommer en hjärtlig hälsning från Kroatien. Nu är julhögtiden nästan slut – på riktigt. För oss... lördag 29/1 00:00

Släpp in Jesus att värma dig på köldsöndagen

Omöjligt vara både kall och varm som kristen lördag 29/1 00:00

Regeringen: Sök upp familjer där barnen inte går i förskola

Politik. Det ska bli tvingande för alla kommuner att bedriva verksamhet där man söker upp och påverkar... fredag 28/1 13:00

Liberala demokrater pressade inför höstens mellanårsval

Ledare Nästan varje USA-president brukar möta sitt första mellanårsval i motvind. Man lovade stort i... fredag 28/1 00:10

Grattis till doktorshatten, prins Daniel!

Ledare Prins Daniel har utsetts till hedersdoktor vid Karolinska institutet i Stockholm för sina stora... fredag 28/1 00:00

Senaste nytt

    Planen som skapar en palestinsk stat utan att följa några avtal

    Israelkommentar Oslo-avtalen var de fredsavtal som Israel och PLO slöt under 1990-talet, vilka ledde fram till...

    Släpp in Jesus att värma dig på köldsöndagen

    Omöjligt vara både kall och varm som kristen
    Följ Världen idag i sociala medier